Jag vet att jag gör det rätta, jag vet att jag har tjatat om det här i många år utan att verkligen ta tag i saken, jag vet att jag inte har någonting att förlora på det och jag lever efter min kloka moders motto: "man ångrar aldrig det man gjort, bara det man inte gjort".
Och jag håller med, det gör jag verkligen, men tänk om jag väljer helt fel, tänk om jag kanske skjutit upp det av en anledning - att jag inte är redo, att jag inte egentligen vill utan att det bara är någonting som förväntas av mig. Och tänk om jag faktiskt förlorar någonting på det, det viktigaste i mitt liv, det som faktiskt är mitt liv - mina vänner.
Sen vet jag även att alla säger att de riktiga vännerna kommer alltid att finnas kvar, och ja jag vet det. Men sen finns det ändå dom, dom som man faktiskt redan vet kommer att försvinna men som man ändå gärna skulle vilja ha kvar så länge som möjligt och som faktiskt stannar kvar bara man finns där. Det är som blommor som ständigt behöver underhåll för att överleva, regelbundet behov av näring, precis som vänskapen, men det är ingen som säger att dessa blommor är mindre värda bara för att de inte klarar sig på vetskapen om att det nån dag framöver kommer att regna - kanske inte idag, kanske inte imorgon, men nån dag. Dessa blommor behöver näring idag, utan den vissnar de sakta bort. Men i mina ögon är dom lika fina och väldoftande som de kravlösa.
Jag vet att jag gör rätt, jag vet att det kommer att gå bra - jag måste bara få tänka 'tänk om'
torsdag 8 september 2011
onsdag 25 maj 2011
Plugghäst
När jag var liten (och ja jag vet, jag är fortfarande liten men nu talar jag om ålder. det känns liksom lite för "hej-jag-tror-att-jag-är-vuxen-och-mogen" att säga "när jag va ung" så jag står fast vid mitt "när jag var liten") så pluggade jag aldrig - inte för att jag inte ville utan för att jag faktiskt inte behövde. Jag lärde mig läsa av mig själv när jag var sex år, jag hade treans mattebok när jag gick i ettan och jag hoppade helt över läseböckerna där det var så stor och enkel text att det rymdes tre ord på varje sida (drottningen av överdrift, jag vet, men bara så ni verkligen fattar) och fick istället läsa den svåraste boken direkt.
Jag kommer tydligt ihåg en dag när jag hade ett sånt där plågsamt utvecklingssamtal där man varje gång var så säker på att man skulle bli brutalt styckad och mördad på plats att man gjorde allt för att försöka fejka TBC eller nån annan smittsam sjukdom för att slippa gå. Men styckmordet kom aldrig och det bara flödade av komplimanger och beröm från min lärare..
snopen vart jag när jag insåg att det dock inte var riktat mot mig utan mot min käre far. 'Han hade ju varit så duktig och lärt sin dotter så mycket' och 'han måste ju sitta hemma varenda kväll och hjälpa henne med läxorna', 'vilken engagerad far, sånna borde det finnas fler av' m.m. det roliga var dock att min far var minst lika snopen som jag. Han hade nog också varit inställd på att det skulle ske ett styckmord på hans enda, älskade dotter.
Han berättade då för min lärare att han aldrig någonsin hade sett mig sitta ner och plugga, han såg bara böckerna liggandes på byrån i hallen och de rättade proven med alla rätt på liggandes bredvid i en minst lika stor hög så hur det än gick till så kunde han ju som inte vara annat än nöjd. Hur jag lyckades få alla dessa "alla-rätt-resultat" kan inte ens jag förstå men det bara vart så, jag tog med mig böckerna hem, la dom på byrån, lekte med kompisar, åt, sov och for till skolan igen. Och det var på den 22 minuter långa bussresan till skolan, det var då jag kollade igenom papperna/böckerna, sen fick det bara gå som går och det gick ju som det gick - bra.
Det här har hållit i sig genom alla mina skolår och jag ser fortfarande tendensen till att jag har smått fotografiskt minne men det är inte så bra som det verkar. Jag är helt enkelt en sån som lär mig jättesnabbt, allting bara fastnar utan ansträngning (och detta är verkligen inte att skryta, vänta och se) men sen tar det liksom stopp.. och helt plötsligt så bara poff(!) är det borta, tomt, blankt, ingenting, helt väck.. det jag lär mig sitter fastpräntat lättillgängligt i min hjärna och jag får verka supersmart i cirka sådär två veckor kanske, sen är det bara borta - som att jag aldrig någonsin hört talas om ämnet i fråga. Mina kompisar har ofta avundats mig eftersom att jag inte behöver lägga ner lika mycket tid på plugget men det dom inte förstår är att jag är ju dummare än rälsbussen.. Så ni som tycker att jag har det slappt kan ju tänka på att även om det tar längre tid för er att få in saker och ting så tar det förhoppningsvis längre tid innan det försvinner också.
Intelligensen ryms i håret.
Med detta sagt så inser jag nu att just idag, var den sista dagen jag pluggade för nu är det bara examensdagen kvar som väntar och detta innebär ju att jag kanske borde övergå till att bli blondin igen så att utsidan stämmer överens med insidan eftersom jag nu i fortsättningen inte kommer få in nån ny kunskap som jag kan skryta med ;P
Jag kommer tydligt ihåg en dag när jag hade ett sånt där plågsamt utvecklingssamtal där man varje gång var så säker på att man skulle bli brutalt styckad och mördad på plats att man gjorde allt för att försöka fejka TBC eller nån annan smittsam sjukdom för att slippa gå. Men styckmordet kom aldrig och det bara flödade av komplimanger och beröm från min lärare..
snopen vart jag när jag insåg att det dock inte var riktat mot mig utan mot min käre far. 'Han hade ju varit så duktig och lärt sin dotter så mycket' och 'han måste ju sitta hemma varenda kväll och hjälpa henne med läxorna', 'vilken engagerad far, sånna borde det finnas fler av' m.m. det roliga var dock att min far var minst lika snopen som jag. Han hade nog också varit inställd på att det skulle ske ett styckmord på hans enda, älskade dotter.
Han berättade då för min lärare att han aldrig någonsin hade sett mig sitta ner och plugga, han såg bara böckerna liggandes på byrån i hallen och de rättade proven med alla rätt på liggandes bredvid i en minst lika stor hög så hur det än gick till så kunde han ju som inte vara annat än nöjd. Hur jag lyckades få alla dessa "alla-rätt-resultat" kan inte ens jag förstå men det bara vart så, jag tog med mig böckerna hem, la dom på byrån, lekte med kompisar, åt, sov och for till skolan igen. Och det var på den 22 minuter långa bussresan till skolan, det var då jag kollade igenom papperna/böckerna, sen fick det bara gå som går och det gick ju som det gick - bra.
Det här har hållit i sig genom alla mina skolår och jag ser fortfarande tendensen till att jag har smått fotografiskt minne men det är inte så bra som det verkar. Jag är helt enkelt en sån som lär mig jättesnabbt, allting bara fastnar utan ansträngning (och detta är verkligen inte att skryta, vänta och se) men sen tar det liksom stopp.. och helt plötsligt så bara poff(!) är det borta, tomt, blankt, ingenting, helt väck.. det jag lär mig sitter fastpräntat lättillgängligt i min hjärna och jag får verka supersmart i cirka sådär två veckor kanske, sen är det bara borta - som att jag aldrig någonsin hört talas om ämnet i fråga. Mina kompisar har ofta avundats mig eftersom att jag inte behöver lägga ner lika mycket tid på plugget men det dom inte förstår är att jag är ju dummare än rälsbussen.. Så ni som tycker att jag har det slappt kan ju tänka på att även om det tar längre tid för er att få in saker och ting så tar det förhoppningsvis längre tid innan det försvinner också.
Intelligensen ryms i håret.Med detta sagt så inser jag nu att just idag, var den sista dagen jag pluggade för nu är det bara examensdagen kvar som väntar och detta innebär ju att jag kanske borde övergå till att bli blondin igen så att utsidan stämmer överens med insidan eftersom jag nu i fortsättningen inte kommer få in nån ny kunskap som jag kan skryta med ;P
måndag 4 april 2011
Glädjerus
Jag är på väg hem, det är långt kvar, jag är trött, jag fryser som en naken gris, det är dimma och mina fötter är blöta. Plötsligt inser jag att jag är mitt på kyrkbron och jag bara börjar le - Jag är på väg hem.
Kylan och blåsten på den där förbannade bron som annars brukar driva mig till vansinne spelar plötsligt ingen roll längre. Det är så fint, det är så bra, det är så rätt - Äntligen tillbaka på mitt saknade Teg!
Jag vet, jag tror att jag typ är hög på livet.. men det va längesen det kändes så här, jag njuter fullt ut över att jag veeet att det är så mycket som måste fixas, göras, ordnas, men jag orkar ändå inte stressa upp mig över det. Jag kan äntligen bara rycka på axlarna åt det och hoppas att det löser sig i alla fall.
Jag vet att man inte får va så naiv men att stressa upp sig över minsta småsak i så stor utsträckning att det resulterar i att man inte har något hår kvar på huvudet längre eller blöder näsblod varje morgon, då är det någonting som verkligen signalerar att man inte har råd att tro att man är odödlig eller att sömn endast är någonting som lata personer sysselsätter sig med..
Nej, ibland måste man unna sig att bara andas ut - Ut med det gamla, gamla vanor och invanda mönster, bryta den onda cirkeln och bara andas in igen - nytt och fräscht, med ny ork och nyfunnen energi.
Kylan och blåsten på den där förbannade bron som annars brukar driva mig till vansinne spelar plötsligt ingen roll längre. Det är så fint, det är så bra, det är så rätt - Äntligen tillbaka på mitt saknade Teg!
Jag vet, jag tror att jag typ är hög på livet.. men det va längesen det kändes så här, jag njuter fullt ut över att jag veeet att det är så mycket som måste fixas, göras, ordnas, men jag orkar ändå inte stressa upp mig över det. Jag kan äntligen bara rycka på axlarna åt det och hoppas att det löser sig i alla fall.
Jag vet att man inte får va så naiv men att stressa upp sig över minsta småsak i så stor utsträckning att det resulterar i att man inte har något hår kvar på huvudet längre eller blöder näsblod varje morgon, då är det någonting som verkligen signalerar att man inte har råd att tro att man är odödlig eller att sömn endast är någonting som lata personer sysselsätter sig med..
Nej, ibland måste man unna sig att bara andas ut - Ut med det gamla, gamla vanor och invanda mönster, bryta den onda cirkeln och bara andas in igen - nytt och fräscht, med ny ork och nyfunnen energi.
onsdag 30 mars 2011
Glädje för vad?
Jag vet inte riktigt vad det är som gör det men ibland är man bara lycklig.
Inte sprudlande bubblande lycklig utan lite mer sorgset lycklig.
Inte sorgset så att man känner sig nere och ledsen utan bara sorgset lycklig.
Jag förstår att mina försök till att på ett så tydligt sätt som möjligt förklara något som är helt uppenbart för mig kan låta som riktig grekiska för min omgivning men det jag kort och gott vill säga är att - ärligt talat så tycker jag att det är en ganska underbar känsla jag känner just nu.
Jag vet inte om det beror på att det är vår och solen skiner med full kraft och om man tittar riiiktigt noga så kan man nästan se snöhögarna krympa mitt framför ögonen på en. Eller kanske för att jag äntligen fått flytta till en lägenhet med fönster, stoora fönster som släpper in ljus, mycket ljus, och som ger en utsikt över träd och om man tittar riktigt noga så kan man även skymta älven genom trädtopparna istället för en tråkig grå betongvägg till ett garage.
Vars det sorgsna kommer ifrån kan jag inte heller sätta fingret på riktigt men kanske kan det vara att jag vet att allt underbart någon gång tar slut. En vacker dag kommer det vackra vara borta och vi går mot mörkare tider och snön invaderar oss än en gång. Eller kanske att jag nån gång kommer måsta lämna denna underbara stad och lägenhet igen och att denna "nån gång" kan komma alldeles för snart. Eller så är det bara att jag är för lycklig och känner skuldkänslor över att det egentligen inte är så befogat som jag tror och därför blir det lite sorgset också.
-Nej jag vet faktiskt inte! Men jag njuter i alla fall.
Don't worry, be happy!
Inte sprudlande bubblande lycklig utan lite mer sorgset lycklig.
Inte sorgset så att man känner sig nere och ledsen utan bara sorgset lycklig.
Jag förstår att mina försök till att på ett så tydligt sätt som möjligt förklara något som är helt uppenbart för mig kan låta som riktig grekiska för min omgivning men det jag kort och gott vill säga är att - ärligt talat så tycker jag att det är en ganska underbar känsla jag känner just nu.
Jag vet inte om det beror på att det är vår och solen skiner med full kraft och om man tittar riiiktigt noga så kan man nästan se snöhögarna krympa mitt framför ögonen på en. Eller kanske för att jag äntligen fått flytta till en lägenhet med fönster, stoora fönster som släpper in ljus, mycket ljus, och som ger en utsikt över träd och om man tittar riktigt noga så kan man även skymta älven genom trädtopparna istället för en tråkig grå betongvägg till ett garage.
Vars det sorgsna kommer ifrån kan jag inte heller sätta fingret på riktigt men kanske kan det vara att jag vet att allt underbart någon gång tar slut. En vacker dag kommer det vackra vara borta och vi går mot mörkare tider och snön invaderar oss än en gång. Eller kanske att jag nån gång kommer måsta lämna denna underbara stad och lägenhet igen och att denna "nån gång" kan komma alldeles för snart. Eller så är det bara att jag är för lycklig och känner skuldkänslor över att det egentligen inte är så befogat som jag tror och därför blir det lite sorgset också.
-Nej jag vet faktiskt inte! Men jag njuter i alla fall.
Don't worry, be happy!
fredag 25 februari 2011
Vredesutbrott
Folk säger hela tiden att "våld löser ingenting" men jag har på senare tid märkt att nånting som däremot funkar riktigt utomordentligt är ilska. Är man tillräckligt arg så kan man baske mig lösa det mesta!
Människor som verkligen känner mig vet nog efter egna erfarenheter att jag inte fungerar så bra under stress. Eller jo det är egentligen då jag fungerar som bäst för det är endast då jag får saker gjorda men, och sanna mina ord, man vill inte vara den som kommer i min väg när jag är stressad för risken är vääldigt stor att man får sig en snyting om man bara skulle råka andas lite för högt i min närvaro just då.
I vanliga fall är jag en sån person som ofta tänker, "aja det löser sig", eller "det är deras problem, DOM får lösa det" och sen går jag bara runt och är förbannad och gnäller utan att ta tag i problemet och hoppas att dom ska se blixtrarna som kommer ut från mina öron och inse själva att "oj, så här kanske vi inte kan göra". Men idag har jag släppt alla förhoppningar om att nån söt liten slags ande ska föra vidare mina ilskna tankar till dom som förstör min dag och få problemen lösta.
Jag har istället för det första ringt till bredbandsbolaget som så snällt fick för sig att skicka en fin liten faktura på 1300 kronor för att dom anser att jag borde skicka tillbaka reservmodemet som jag fick under tiden dom strulade med mitt riktiga. PROBLEMET ÄR BARA ATT JAG ALDRIG FICK DET DÄR FÖRBASKADE MODEMET! jag fick inget jäkla modem överhuvudtaget, TRE månader och SJU arga samtal senare damp det äntligen ner ETT modem i brevlådan, ett INTE två!! och till råga på allt så var jag ändå tvungen att betala för de tre månaderna jag inte fick användning för modemet.. Så nu fick jag damp när dom försöker kräva mig på ännu mer pengar så jag ringer dit, heeelt utan röst för jag är hes utav bara sjutton, skäller ut en stackars simon som får ta all skit för all tidigare strul också och framför klart och tydligt att jag inte tänker betala ett öre för ett modem som jag inte sett röken av. Punkt slut!
Vredesutbrott nummer två kom när dom förbaskade byggsnubbarna som planerat att byta fasaden på mitt tragiskt fula hus ända sen OKTOOOBER får för sig att "nämen vi skiter i det här för tillfället och skjuter på det en månad". Problemet är bara att enligt min matte så, om man planerar att börja sista oktober, bygget tros ta ca fyra veckor, man skjuter på det en månad, så borde man väl ändå vara klar innan januari eller är jag helt ute och cyklar då?! ja uppenbarligen! för dom tyckte i alla fall att det var heelt okej att förlänga den månaden ända tills igår, IGÅR!! kunde dom inte ha haft sin lilla kafferast bara typ treee dagar till! det är nämligen så att dom ställt upp en jämarns byggställning alldeles utanför porten, UTANFÖR PORTEN!! huuuur har dom tänkt sig att jag ska kunna ta mig ut med mina möbler då när jag knappt tar mig ut själv, man måste för tusiken gå sidledes längs med husväggen för att ta sig förbi den!!
Men nu på morgonen så lyckades jag samla ihop och kontrollera min vrede tillräckligt mycket för att gå ut och försöka ta ett väldigt moget och samlat samtal med en av dessa gulklädda pajaser. och sii på tusan! det gick, ställningen är redan flyttad, JIPPI!!
såja nu är det slut på ilskan, nu strålar solen i kropp och själv även fast den lyser med sin frånvaro utanför fönstret. Klart slut!
Människor som verkligen känner mig vet nog efter egna erfarenheter att jag inte fungerar så bra under stress. Eller jo det är egentligen då jag fungerar som bäst för det är endast då jag får saker gjorda men, och sanna mina ord, man vill inte vara den som kommer i min väg när jag är stressad för risken är vääldigt stor att man får sig en snyting om man bara skulle råka andas lite för högt i min närvaro just då.
I vanliga fall är jag en sån person som ofta tänker, "aja det löser sig", eller "det är deras problem, DOM får lösa det" och sen går jag bara runt och är förbannad och gnäller utan att ta tag i problemet och hoppas att dom ska se blixtrarna som kommer ut från mina öron och inse själva att "oj, så här kanske vi inte kan göra". Men idag har jag släppt alla förhoppningar om att nån söt liten slags ande ska föra vidare mina ilskna tankar till dom som förstör min dag och få problemen lösta.
Jag har istället för det första ringt till bredbandsbolaget som så snällt fick för sig att skicka en fin liten faktura på 1300 kronor för att dom anser att jag borde skicka tillbaka reservmodemet som jag fick under tiden dom strulade med mitt riktiga. PROBLEMET ÄR BARA ATT JAG ALDRIG FICK DET DÄR FÖRBASKADE MODEMET! jag fick inget jäkla modem överhuvudtaget, TRE månader och SJU arga samtal senare damp det äntligen ner ETT modem i brevlådan, ett INTE två!! och till råga på allt så var jag ändå tvungen att betala för de tre månaderna jag inte fick användning för modemet.. Så nu fick jag damp när dom försöker kräva mig på ännu mer pengar så jag ringer dit, heeelt utan röst för jag är hes utav bara sjutton, skäller ut en stackars simon som får ta all skit för all tidigare strul också och framför klart och tydligt att jag inte tänker betala ett öre för ett modem som jag inte sett röken av. Punkt slut!
Vredesutbrott nummer två kom när dom förbaskade byggsnubbarna som planerat att byta fasaden på mitt tragiskt fula hus ända sen OKTOOOBER får för sig att "nämen vi skiter i det här för tillfället och skjuter på det en månad". Problemet är bara att enligt min matte så, om man planerar att börja sista oktober, bygget tros ta ca fyra veckor, man skjuter på det en månad, så borde man väl ändå vara klar innan januari eller är jag helt ute och cyklar då?! ja uppenbarligen! för dom tyckte i alla fall att det var heelt okej att förlänga den månaden ända tills igår, IGÅR!! kunde dom inte ha haft sin lilla kafferast bara typ treee dagar till! det är nämligen så att dom ställt upp en jämarns byggställning alldeles utanför porten, UTANFÖR PORTEN!! huuuur har dom tänkt sig att jag ska kunna ta mig ut med mina möbler då när jag knappt tar mig ut själv, man måste för tusiken gå sidledes längs med husväggen för att ta sig förbi den!!
Men nu på morgonen så lyckades jag samla ihop och kontrollera min vrede tillräckligt mycket för att gå ut och försöka ta ett väldigt moget och samlat samtal med en av dessa gulklädda pajaser. och sii på tusan! det gick, ställningen är redan flyttad, JIPPI!!
såja nu är det slut på ilskan, nu strålar solen i kropp och själv även fast den lyser med sin frånvaro utanför fönstret. Klart slut!
tisdag 16 november 2010
Ge mig tid!
Ibland undrar jag vars dygnets timmar tar vägen. Okej igår gick jag och la mig halv sju så då förstår till och med jag att det är jag själv som kidnappade dom sista mysiga kvällstimmarna. Men jag förtjänade att ta igen den extra lilla sömnen som stulits från mig under de senaste veckorna.
Det är helt galet, När man inte är i skolan sitter man på universitetsbiblioteket och sliter håret av sig med grupparbete.
När man inte gör grupparbete så är man visserligen hemma men i full färd med att tejpa upp ögonlocken så dom inte faller ner stup i kvarten när man ska göra ett tappert försök att ta sig igenom den 361 sidor långa marknadsföringsboken (PÅ ENGELSKA!).
När man inte läser står man på idrottsmedicin och sliter sönder sina egna muskler genom att försöka (och notera, försöka) massera och mjuka upp muskelknuttars välsvarvade vadmuskler.
När man inte är på idrottsmedicin är man på studenthälsan och gör i princip samma sak som nyss nämnda bortsett från att töserna där är lite mindre muskliga och mer.. mindre.
När man inte är på studenthälsan så är man på jobbet och gör allt i sin makt för att försöka behålla behärskningen och inte kasta salt-karet i huvudet på en kund som för femtioelfte gången frågar vad det är på en kycklingmacka? (-KYCKLING!!!!!!).
Ja ni kanske förstår mina funderingar kring när man ska hinna sova, när man ska hinna äta och framförallt, när fasen ska man hinna duscha?! Här har ni en brud som inte riktigt förstår hur det ska gå till.
Dygnet har tjugofyratimmar, jo kyss me! det har max 10 och det är ungefär 36 timmar för lite...
(ja jag läste matte C och fattar precis hur matematik går till!)
Det är helt galet, När man inte är i skolan sitter man på universitetsbiblioteket och sliter håret av sig med grupparbete.
När man inte gör grupparbete så är man visserligen hemma men i full färd med att tejpa upp ögonlocken så dom inte faller ner stup i kvarten när man ska göra ett tappert försök att ta sig igenom den 361 sidor långa marknadsföringsboken (PÅ ENGELSKA!).
När man inte läser står man på idrottsmedicin och sliter sönder sina egna muskler genom att försöka (och notera, försöka) massera och mjuka upp muskelknuttars välsvarvade vadmuskler.
När man inte är på idrottsmedicin är man på studenthälsan och gör i princip samma sak som nyss nämnda bortsett från att töserna där är lite mindre muskliga och mer.. mindre.
När man inte är på studenthälsan så är man på jobbet och gör allt i sin makt för att försöka behålla behärskningen och inte kasta salt-karet i huvudet på en kund som för femtioelfte gången frågar vad det är på en kycklingmacka? (-KYCKLING!!!!!!).
Ja ni kanske förstår mina funderingar kring när man ska hinna sova, när man ska hinna äta och framförallt, när fasen ska man hinna duscha?! Här har ni en brud som inte riktigt förstår hur det ska gå till.
Dygnet har tjugofyratimmar, jo kyss me! det har max 10 och det är ungefär 36 timmar för lite...
(ja jag läste matte C och fattar precis hur matematik går till!)
torsdag 4 november 2010
Myspojken
Ibland är det fascinerande vad en liten krabat på fyra ben kan göra för hjärtat och själen. Jag vet att han inte är stor, han är inte ens liten, han är bara helt enkelt minimal men fyller upp ett tomrum bättre än någonting annat.
Vissa dagar känns det verkligen som att man har turen på sin sida och idag är en sån dag. Efter mitt lilla sammanbrott i morse, (och ja jag vet, jag ska inte ge upp, det är bara att ge järnet och komma tillbaka starkare och bättre än någonsin, men ibland måste man bara få va lite deppig och tycka synd om sig själv ett litet tag innan man satsar igen) så visste jag inte riktigt vars jag skulle ta vägen. Jag behövde plugga men kunde inte fokusera, jag ville vara arg men hade inte ork, och hade det varit en normal dag så hade jag fått panik över att jag va tvungen att bege mig någonstans eftersom att det värsta jag vet när jag är upprörd eller förbannad är att vara ensam och det är någonting jag verkligen inte klarar av. Så i värsta fall brukar jag hamna på subway av någon konstig anledning bara för att där vet jag att det alltid är folk och jag slipper va själv .
Men idag, just idag så hade min kära vän Sandra dumpat av sin hund hos mig så jag fick va barnvakt åt denna underbara lilla krabat och det va nog det bästa som kunde hänt! Han bara tittar på en med sina stora svarta ögon, lutar omkull huvudet lite och förstår inte alls varför det slår blixtrar ur öronen, ryker ur näsan, eller rinner vatten från ögonen men han förstår ändå att det bästa han kan göra i just den stunden är att klättra upp på axlarna och ge mig en stor blöt puss på kinden vilket han vet att jag avskyr, men just då så älska ja det. Puss på dig Casper!
Krossad
Det va precis det här som gjorde att jag inte sökt tidigare, varför jag bara skjutit upp det och låtit det nästan falla i glömska. För att slippa få förhoppningar och längta, längta, längta så hiiimla mycket och nästan börja tro att man kan klara det. Bara för att en vacker dag (och det typiska är att det verkligen är en vacker dag, solen lyser och det är plusgrader) vakna upp och få beskedet att det jag drömt om så länge bara fortsätter vara en dröm. Tillbaka där det började..
Det är en hemsk känsla! jag vet att det va stor risk att det skulle gå såhär och jag var verkligen inställd på att inte klara det men känslan när det verkligen händer, när det står svart på vitt att man inte är en av de utvalda, går inte alls att föreställa sig.
Jag ville det ju så gärna..
Det är en hemsk känsla! jag vet att det va stor risk att det skulle gå såhär och jag var verkligen inställd på att inte klara det men känslan när det verkligen händer, när det står svart på vitt att man inte är en av de utvalda, går inte alls att föreställa sig.
Jag ville det ju så gärna..
måndag 1 november 2010
Hitta hem
Ena dagen vill man ingenting, andra dagen allt, ena sekunden ser man inget ljus alls och andra sekunden blir man bländad.
Efter många månader av velande och en känsla av hopplöshet gällande min utbildning så har jag äntligen försonats med tanken på att det här kanske faktiskt kan leda någonstans. Jag börjar mer och mer älska det och känslan jag hade när jag började, en känsla av att jag var stensäker på att jag hittat rätt, börjar sakta men säkert smyga sig tillbaka igen. Och det känns underbart!!
Alla vet vi väl redan vad det är jag verkligen vill men hur gärna jag än vill tro på mitt eget motto "vill man så kan man" så måste jag samtidigt förbereda mig på att det kanske inte alltid räcker. Så istället för att kasta bort livet på jakten efter någonting som kanske aldrig händer och vakna upp en dag och inse att man inte uppnått nånting alls och att man inte har någonting att falla tillbaka på så vill jag satsa på min reservplan. Som för övrigt växer sig större och större för varje dag och det känns bara så rätt! kanske lite för rätt? Men nej, PH är fortfarande och för alltid prio nummer ett men man måste va realistisk. Därför ser min närmaste framtid ut såhär:
(nöjd nu sandra?)
Efter många månader av velande och en känsla av hopplöshet gällande min utbildning så har jag äntligen försonats med tanken på att det här kanske faktiskt kan leda någonstans. Jag börjar mer och mer älska det och känslan jag hade när jag började, en känsla av att jag var stensäker på att jag hittat rätt, börjar sakta men säkert smyga sig tillbaka igen. Och det känns underbart!!
Alla vet vi väl redan vad det är jag verkligen vill men hur gärna jag än vill tro på mitt eget motto "vill man så kan man" så måste jag samtidigt förbereda mig på att det kanske inte alltid räcker. Så istället för att kasta bort livet på jakten efter någonting som kanske aldrig händer och vakna upp en dag och inse att man inte uppnått nånting alls och att man inte har någonting att falla tillbaka på så vill jag satsa på min reservplan. Som för övrigt växer sig större och större för varje dag och det känns bara så rätt! kanske lite för rätt? Men nej, PH är fortfarande och för alltid prio nummer ett men man måste va realistisk. Därför ser min närmaste framtid ut såhär:
- 6/11 - Fördjupningskurs i massage som leder till certifierad massör.
- mars 2011 - Utbildning/intensivkurs för manikyr, pedikyr, vaxning, ögonbryn- & fransfärgning samt ögonbrynsplockning.
- Sommaren 2011 - Make-up artistutbildning.
- Hösten 2012 - Hudterapeut utbildning på distans.
(nöjd nu sandra?)
tisdag 10 augusti 2010
fjortis?
Är jag en typisk tjej eller är jag?
Jag har alltid velat se mig själv som en som inte alls är värsta girlie girlig, en sån som kan stå på sig, har en egen vilja och framförallt en egen röst, och det sista kan jag utan tvekan säga att det har jag, en som, till min omgivnings förtvivlan, hörs - riktigt ordentligt dessutom!
Jag har alltid tyckt att jag kan saker, jag vet vad en scartkabel är jag vet hur man kan koppla tv:n genom videon när tv-dosan inte funkar, jag kan, jag kan, jag kan.. men nej, jag är lika hopplöst tjejig som alla andra. Jag säger inte att tjejer inte kan nånting, det kan dom absolut. Men dom är bara inte intresserad av att kunna vissa saker och då är det lättare att bara be dom där grabbarna som faktiskt äär intresserade av allt sånt där tråkigt tekniskt skit att fixat.
Men det som tippade mig över till girlie girliga sidan trots att mina få tekniska kunskaper hållit mig vinglandes på gränsen länge är min garderob.. Igår försökte jag mig på en totalrensing av alla dessa kläder jag samlat på mig under ex antal alldeles för fattiga år på grund av alldeles för många underbara klädaffärer. Men rensningen slutade bara med en lite finare ordning i lådor
och skåp.
När man bor i en liten etta som jag gör så har man verkligen inte så mycket plats över, man har helt enkelt inte så mycket plats över huvudtaget vilket gör att någon plats över inte finns över.. (om det nu går att få ut någon slags logik ur det där) Så att hitta plats åt 39 par skor, ca 112 linnen, ex antal tröjor, klänningar, kjolar, skjortor, byxor, shorts m.m är med andra ord inte det lättaste. Därför fick jag igår ett ryck då jag tänkte att jag skulle försöka göra mig av med lite skräp som ändå bara ligger där och tar upp onödig plats som hellre kan utnyttjas av nyare, finare saker, men tror ni jag kunde det eller?
Jag kastade ut allting från alla lådor och skåp jag kunde hitta och sen bara stod jag där, tittade, fascinerades över hur duktig jag måste va på att vika saker när allt det där får plats i ynka sex lådor och på tolv galgar. Men det va sen som det spännande började, när saker skulle kastas.
Jag hoppar över processen och kastar in resultatet på en gång; 7 plagg... SJU plagg!! var det enda jag kände att jag kunde leva utan. Skandal!!
Så hej, jag vet att ni redan vet det för för er är jag redan en så stor girlie girl man kan bli men nu erkänner jag det själv också! jag är ynklig ;P
Jag har alltid velat se mig själv som en som inte alls är värsta girlie girlig, en sån som kan stå på sig, har en egen vilja och framförallt en egen röst, och det sista kan jag utan tvekan säga att det har jag, en som, till min omgivnings förtvivlan, hörs - riktigt ordentligt dessutom!
Jag har alltid tyckt att jag kan saker, jag vet vad en scartkabel är jag vet hur man kan koppla tv:n genom videon när tv-dosan inte funkar, jag kan, jag kan, jag kan.. men nej, jag är lika hopplöst tjejig som alla andra. Jag säger inte att tjejer inte kan nånting, det kan dom absolut. Men dom är bara inte intresserad av att kunna vissa saker och då är det lättare att bara be dom där grabbarna som faktiskt äär intresserade av allt sånt där tråkigt tekniskt skit att fixat.
Men det som tippade mig över till girlie girliga sidan trots att mina få tekniska kunskaper hållit mig vinglandes på gränsen länge är min garderob.. Igår försökte jag mig på en totalrensing av alla dessa kläder jag samlat på mig under ex antal alldeles för fattiga år på grund av alldeles för många underbara klädaffärer. Men rensningen slutade bara med en lite finare ordning i lådor
och skåp.
När man bor i en liten etta som jag gör så har man verkligen inte så mycket plats över, man har helt enkelt inte så mycket plats över huvudtaget vilket gör att någon plats över inte finns över.. (om det nu går att få ut någon slags logik ur det där) Så att hitta plats åt 39 par skor, ca 112 linnen, ex antal tröjor, klänningar, kjolar, skjortor, byxor, shorts m.m är med andra ord inte det lättaste. Därför fick jag igår ett ryck då jag tänkte att jag skulle försöka göra mig av med lite skräp som ändå bara ligger där och tar upp onödig plats som hellre kan utnyttjas av nyare, finare saker, men tror ni jag kunde det eller?
Jag kastade ut allting från alla lådor och skåp jag kunde hitta och sen bara stod jag där, tittade, fascinerades över hur duktig jag måste va på att vika saker när allt det där får plats i ynka sex lådor och på tolv galgar. Men det va sen som det spännande började, när saker skulle kastas.
Jag hoppar över processen och kastar in resultatet på en gång; 7 plagg... SJU plagg!! var det enda jag kände att jag kunde leva utan. Skandal!!
Så hej, jag vet att ni redan vet det för för er är jag redan en så stor girlie girl man kan bli men nu erkänner jag det själv också! jag är ynklig ;P
söndag 1 augusti 2010
Så kan det gå
Det är så himla sant det man brukar säga, "man vet aldrig vad man har förrän man förlorar det". Okej nu är det inte riktigt lika dramatiskt som det låter för jag har ju faktiskt inte förlorat nått, bara fått sakna det lite men det är minst lika givande.
Min lägenhet, om man nu kan kalla det för lägenhet, lika stor som en skrubb, ingen dusch, och diska, det måste man göra i handfatet på toan - hur fräscht tror ni det känns? inte speciellt. Men i alla fall, denna lilla skrubb som jag i vanliga fall har så lätt för att snacka skit om och bara klanka ner på, denna lilla håla fick mig förra veckan nästan tårögd. Så här gick det till;
Större delen av den här sommaren har jag spenderat i en resväska, fem dagar på öland, en dag hemma, fyra dagar på öland, fyra dagar i stockholm, åtta dagar i haverdal, två dagar hemma, tre dagar i Granö, en dag hemma, tre dagar i Övik.. ja jag tror ni förstår mönstret..
Men det var på fredagmorgonen när jag kommit med tåget från halmstad, krypit ner i sängen, MIN säng, min alldeles egna, ingen annans, som jag bara insåg att jag aldrig varit så glad över att få komma hem, och att just denna lilla skrubb var min, bara min. Jag kunde helt plötsligt se på den med helt andra ögon. Istället för att bara vara pinsamt liten och äcklig så var den helt underbart mysig ju!
Usch vad jag yrar, men jag var glad, och jag trivs igen, folk får skratta om dom vill, jag är van vid det här laget men för mig är det mysigt att komma hem till min lilla lägenhet som inte rymmer en massa tomrum eller onödigt småtjafs som för övrigt är någonting jag verkligen inte tål, vissa klarar inte av när det står disk på diskbänken, jag klarar inte av prylar utan funktion, prydnadssaker och små porslinsfigurer är bland det värsta jag vet. Sen så finns det väl inget värre än att komma hem och höra att det ekar, vad påminner en mer om att man är ensam än det..? Nej, hur mycket man än försöker så kommer man inte lyckas få det att börja eka här bara att man kliver in genom dörren innebär att lägenheten är tillräckligt uppfylld för att ekot inte ska kunna studsa på väggarna. Och ett annat plus är att det inte någonstans, vars man än letar, kan lyckas hitta en plats för monster eller mördare att gömma sig, så jag behöver inte ens vara rädd här.
Puss på dig min lilla lägenhet! <3
Min lägenhet, om man nu kan kalla det för lägenhet, lika stor som en skrubb, ingen dusch, och diska, det måste man göra i handfatet på toan - hur fräscht tror ni det känns? inte speciellt. Men i alla fall, denna lilla skrubb som jag i vanliga fall har så lätt för att snacka skit om och bara klanka ner på, denna lilla håla fick mig förra veckan nästan tårögd. Så här gick det till;
Större delen av den här sommaren har jag spenderat i en resväska, fem dagar på öland, en dag hemma, fyra dagar på öland, fyra dagar i stockholm, åtta dagar i haverdal, två dagar hemma, tre dagar i Granö, en dag hemma, tre dagar i Övik.. ja jag tror ni förstår mönstret..
Men det var på fredagmorgonen när jag kommit med tåget från halmstad, krypit ner i sängen, MIN säng, min alldeles egna, ingen annans, som jag bara insåg att jag aldrig varit så glad över att få komma hem, och att just denna lilla skrubb var min, bara min. Jag kunde helt plötsligt se på den med helt andra ögon. Istället för att bara vara pinsamt liten och äcklig så var den helt underbart mysig ju!
Usch vad jag yrar, men jag var glad, och jag trivs igen, folk får skratta om dom vill, jag är van vid det här laget men för mig är det mysigt att komma hem till min lilla lägenhet som inte rymmer en massa tomrum eller onödigt småtjafs som för övrigt är någonting jag verkligen inte tål, vissa klarar inte av när det står disk på diskbänken, jag klarar inte av prylar utan funktion, prydnadssaker och små porslinsfigurer är bland det värsta jag vet. Sen så finns det väl inget värre än att komma hem och höra att det ekar, vad påminner en mer om att man är ensam än det..? Nej, hur mycket man än försöker så kommer man inte lyckas få det att börja eka här bara att man kliver in genom dörren innebär att lägenheten är tillräckligt uppfylld för att ekot inte ska kunna studsa på väggarna. Och ett annat plus är att det inte någonstans, vars man än letar, kan lyckas hitta en plats för monster eller mördare att gömma sig, så jag behöver inte ens vara rädd här.
Puss på dig min lilla lägenhet! <3
lördag 24 juli 2010
Återuppstånden från de döda
Jaha, ska man försöka ta tag i det här ääännu en gång då?
Det här med att ursäkta sig för att man är så dålig på att uppdatera sitt liv och sina tankar känns rätt uttjatat måste jag ju säga men trots det så kommer det här nu ännu ett: Förlåt, förlåt, förlåt för att jag aldrig skriver någonting och jag ska ännu en gång säga att jag ska försöka bli bättre men jag förstår om det inte är någon som tror på dessa ord för ärligt talat så är det knappt att jag tror på dom själv.
Men jag väntar, mer än någon annan, med spänning på att få se om jag lyckas.
Wish me luck!
Så här pigg känner jag mig inför både min framtida blogglarriär och denna dag efter en dag som igår ;P
Okej, här ligger man en lördagmorgon, solen skiner och jag har miljarder saker att göra men ingenting blir gjort och jag plågas av bara tanken på att lämna min underbart mysiga säng just nu. Men när man går merparten av året och gnäller på att det är kallt och att det aldrig blir riktig sommar och att den svenska sommaren är ett enda stort skämt så kan man ju inte bara ignorera dessa dagar då det faktiskt ääär sommar. Men det är just dom dagarna som man faktiskt önskar att det kunde regna lite, bara liite, så att man med gott samvete kunde krypa ner bland alla kuddarna och bara slötitta på nån dålig film som man sett minst femtioelva gånger tidigare men man blir fortfarande lika fascinerad över hur otrooligt dåliga skådisarna är.. ooja, svenska folket här är vi, aldrig nöjda, men vi är charmiga på vårt eget lilla vis.
Puss på oss!
Det här med att ursäkta sig för att man är så dålig på att uppdatera sitt liv och sina tankar känns rätt uttjatat måste jag ju säga men trots det så kommer det här nu ännu ett: Förlåt, förlåt, förlåt för att jag aldrig skriver någonting och jag ska ännu en gång säga att jag ska försöka bli bättre men jag förstår om det inte är någon som tror på dessa ord för ärligt talat så är det knappt att jag tror på dom själv.
Men jag väntar, mer än någon annan, med spänning på att få se om jag lyckas.
Wish me luck!
Så här pigg känner jag mig inför både min framtida blogglarriär och denna dag efter en dag som igår ;POkej, här ligger man en lördagmorgon, solen skiner och jag har miljarder saker att göra men ingenting blir gjort och jag plågas av bara tanken på att lämna min underbart mysiga säng just nu. Men när man går merparten av året och gnäller på att det är kallt och att det aldrig blir riktig sommar och att den svenska sommaren är ett enda stort skämt så kan man ju inte bara ignorera dessa dagar då det faktiskt ääär sommar. Men det är just dom dagarna som man faktiskt önskar att det kunde regna lite, bara liite, så att man med gott samvete kunde krypa ner bland alla kuddarna och bara slötitta på nån dålig film som man sett minst femtioelva gånger tidigare men man blir fortfarande lika fascinerad över hur otrooligt dåliga skådisarna är.. ooja, svenska folket här är vi, aldrig nöjda, men vi är charmiga på vårt eget lilla vis.
Puss på oss!
måndag 1 mars 2010
Payback's a Bitch!
..and I've taught her everything I can.
Jaha vad ska man nu ta sig till? hade lektion från nio till tolv idag och fick därefter helg. Ansträngande skolvecka..
Tror nog inte min lägenhet varit så kliniskt ren som den kommer att vara på söndag då det enda jag kan sysselsätta mig med under veckan typ är att städa. Har ju så lägligt gått och dragit på mig världens mördarhosta så inte ens träna kan man göra.. Jippi..!!
Jaha vad ska man nu ta sig till? hade lektion från nio till tolv idag och fick därefter helg. Ansträngande skolvecka..
Tror nog inte min lägenhet varit så kliniskt ren som den kommer att vara på söndag då det enda jag kan sysselsätta mig med under veckan typ är att städa. Har ju så lägligt gått och dragit på mig världens mördarhosta så inte ens träna kan man göra.. Jippi..!!
fredag 26 februari 2010
26 feb
Asså jag förstår inte hur man kan otrivas så otroligt mycket någonstans som jag verkligen gör på det här stället. Har alltid trott att det egentligen inte spelar så stor roll var man är, bara man tycker om det man gör. Men det stämmer verkligen inte. Jag älskar min skola och det vi gör där men så fort dagen är slut och det är dags att gå hem får jag näst intill panik när jag sätter nyckeln i dörren, jag vill verkligen inte vara här. Jag avundas alla som kan fara "hem", hem till ume. Jag vill också dit men har ingenting där att komma hem till..
Kan dom här två åren bara ta slut snart?!
Även så undrar jag hur otroligt mycket skrot som får plats i en liten etta på 24 kvadrat. Seriöst, jag plockar, jag sorterar, jag slänger, jag organiserar men sakerna tar banne mig aldrig slut. Förstår inte hur man lyckas.
Tacka vet jag IKEAS lådor under sängen. Städkunskaperna man hade som barn då man bara sopade in allting under sängen sitter fortfarande kvar men i en liiite mer accepterad form :P
Kan dom här två åren bara ta slut snart?!
Även så undrar jag hur otroligt mycket skrot som får plats i en liten etta på 24 kvadrat. Seriöst, jag plockar, jag sorterar, jag slänger, jag organiserar men sakerna tar banne mig aldrig slut. Förstår inte hur man lyckas.
Tacka vet jag IKEAS lådor under sängen. Städkunskaperna man hade som barn då man bara sopade in allting under sängen sitter fortfarande kvar men i en liiite mer accepterad form :P
onsdag 24 februari 2010
24 feb
Slut på träning och gnället som kommer av att ständigt gå runt med träningsvärk. Men nu då? när träningen inte längre är schemalagd skola., vars ska man då hitta motivationen att gå till gymmet frivilligt? Egentligen så var det ju ganska lyxigt att det var skoltid för det spelade ju då ingen roll om man ville eller inte, det var ju som bara att bita ihop och gå dit men nu är det upp till en själv och då lyser verkligen självdisciplinen med sin frånvaro..
Trots detta så lyckades jag på något obegripligt sätt släpa mig iväg mot löpbandet och dom alldeles för tunga vikterna och faktiskt stå ut en hel timme. Känner redan träningsvärken smyga sig på.
Men men, ingen träning på skoltid alltså. Från att ha brutits ner fysiskt femton timmar i veckan är det nu dags att brytas ner psykiskt när vi nu påbörjat vår psykologikurs. Oja, det mest intressanta ämnet hittills men det där med att sitta stilla i en skolbänk fem timmar i sträck är ingenting jag saknat. Snacka om kontraster.
Med lugnare tempo och mindre slit medföljer möjligheter till lyx och jag har verkligen passat på att unna mig en riktig tjejgrejj men I love it!
Trots detta så lyckades jag på något obegripligt sätt släpa mig iväg mot löpbandet och dom alldeles för tunga vikterna och faktiskt stå ut en hel timme. Känner redan träningsvärken smyga sig på.
Men men, ingen träning på skoltid alltså. Från att ha brutits ner fysiskt femton timmar i veckan är det nu dags att brytas ner psykiskt när vi nu påbörjat vår psykologikurs. Oja, det mest intressanta ämnet hittills men det där med att sitta stilla i en skolbänk fem timmar i sträck är ingenting jag saknat. Snacka om kontraster.
Med lugnare tempo och mindre slit medföljer möjligheter till lyx och jag har verkligen passat på att unna mig en riktig tjejgrejj men I love it!
lördag 13 februari 2010
Melodifestivalen
Ett årligt återkommande tragiskt inslag i svensk underhållning..
Vad är det som har hänt med det som förr var årets höjdpunkt? Är det jag som blivit gammal? är det som med julafton - när man som liten inte kunde föreställa sig ens i sin vildaste fantasi hur det gått till när de vuxna kommit att tycka att det bara är en extremt jobbig helg som man helst vill få överstökad så fort som möjligt så man sedan kan återgå till det normala. Man förstod inte alls vad dom hade blivit utsatt för för hemskt monster som skrämt dom så till den djupaste grad att dom inte längre njöt av det vi barn såg som himmelriket på jorden.. Men så är det väl ändå inte med melodifestivalen? jag har för mig att när man som mindre satt där och njöt av alla fina melodier så var det mors och fars som hängde som djur över varsin telefon för att rösta som galningar på just deras favoriter, och så en extra ring för dottern också bara för att det skulle kännas liiite bättre att få ringa eeen liten gång till..
Om jag nu inte har helt fel så är det alltså inte bara jag som vuxit ifrån fenomenet melodifestivalen utan det måste helt enkelt ha gått och blivit en enda stor katastrof på senare år. Det ena bidraget mer bedrövligare än det andra. Och, jag vet, jag är väldigt duktig på att säga att man inte ska klanka ner på andra om man inte kan göra det bättre själv men seriöst. Okej jag kan inte sjunga eller skriva låtar, men just därför gör jag ju inte det heller. Daah!!
För övrigt så måste jag ju säga att, ja Theres, Choklad har varit min bästa vän den här veckan. Pålitligare sällskap och tröst får man ju leta efter ;)
Vad är det som har hänt med det som förr var årets höjdpunkt? Är det jag som blivit gammal? är det som med julafton - när man som liten inte kunde föreställa sig ens i sin vildaste fantasi hur det gått till när de vuxna kommit att tycka att det bara är en extremt jobbig helg som man helst vill få överstökad så fort som möjligt så man sedan kan återgå till det normala. Man förstod inte alls vad dom hade blivit utsatt för för hemskt monster som skrämt dom så till den djupaste grad att dom inte längre njöt av det vi barn såg som himmelriket på jorden.. Men så är det väl ändå inte med melodifestivalen? jag har för mig att när man som mindre satt där och njöt av alla fina melodier så var det mors och fars som hängde som djur över varsin telefon för att rösta som galningar på just deras favoriter, och så en extra ring för dottern också bara för att det skulle kännas liiite bättre att få ringa eeen liten gång till..
Om jag nu inte har helt fel så är det alltså inte bara jag som vuxit ifrån fenomenet melodifestivalen utan det måste helt enkelt ha gått och blivit en enda stor katastrof på senare år. Det ena bidraget mer bedrövligare än det andra. Och, jag vet, jag är väldigt duktig på att säga att man inte ska klanka ner på andra om man inte kan göra det bättre själv men seriöst. Okej jag kan inte sjunga eller skriva låtar, men just därför gör jag ju inte det heller. Daah!!
För övrigt så måste jag ju säga att, ja Theres, Choklad har varit min bästa vän den här veckan. Pålitligare sällskap och tröst får man ju leta efter ;)
onsdag 10 februari 2010
Förvirrande
Det är skumt hur ensamhet kan uppfattas olika på olika ställen.
En tom lägenhet i Stockholm var under denna helg bland det underbaraste jag varit med om. Det var lugnande, det var mysigt, tiden bara flög förbi.
Men en tom lägenhet i Övik känns som ett straff värre än fängelse. Så fort jag öppnade dörren och klev in var det bara som att komma in i.. en tom lägenhet helt enkelt. Inte alls lugnande eller mysigt.
Skumt skumt, men det är bara att kliva in i vardagen igen och gilla läget i DÖvik.
En tom lägenhet i Stockholm var under denna helg bland det underbaraste jag varit med om. Det var lugnande, det var mysigt, tiden bara flög förbi.
Men en tom lägenhet i Övik känns som ett straff värre än fängelse. Så fort jag öppnade dörren och klev in var det bara som att komma in i.. en tom lägenhet helt enkelt. Inte alls lugnande eller mysigt.
Skumt skumt, men det är bara att kliva in i vardagen igen och gilla läget i DÖvik.
lördag 6 februari 2010
Huvudstaden
Tänk vad lite ensamhet gör gott för själen.
I dom situationer som stödet från ens vänner borde vara det viktigaste och det enda som kan få en att hålla ihop och fungera relativt normalt så har jag insett att, ja visst, helt klart är det dom som får en att se ljust på framtiden och släppa det dåliga men det räcker med att veta att dom finns där.
Ett kramkalas kväver en, det får en bara att börja gråta bara för att det är det som förväntas av en, man snyftar och alla klappar ens hår, man gör ett tappert försök att le och säger att "äsch jag mår bra" -ooja, årets lögn!
Sen skjuter man bort alla känslor och försöker tänka på annat. Men vad händer när man sen kommer hem då? man reflekterar över kvällen och kommer fram till att man faktiskt hade en trevlig kväll och ser att det kanske finns hopp om att överleva trots allt. SEN när man hängt av sig jackan och leendet på läpparna sakta men säkert rinner ut i ett rakt streck, det är DÅ som alla känslor väller över en och man bryter ihop. Med eller utan vänner som stöttar så är det endast själv som du på riktigt släpper taget och det är när du kan göra det som du kan gå vidare.
Så nej, ett kramkalas kan vara givande på ett enda sätt och det är att man då ser att det finns dem som bryr sig och det är ju det som är det viktigaste, att veta att man inte är ensam. Men med alla underbara vänner som man redan vet finns där i vått och torrt så är det pinsamt tragiska kalaset bara onödigt och det skjuter endast upp det oundvikliga, sammanbrottet.
Det jag vill komma fram till är att ensamhet är bra, om man vet att det är ett frivilligt val. Om man vet att vännerna finns där när du behöver dem så är det den största trösten som jag kan finna i alla fall. Men att granska sina tankar och komma fram till något, det gör jag bäst själv.
Alla är vi olika men så fungerar jag.
Ensam är stark, men det går inte att undvika att tillsammans är vi starkare.
Min flykt till stockholm var nog det klokaste beslut jag kunnat ta.
Långa promenader, ingen stress, inga minnen, oändligt med tid, tid för mig själv, tid att tänka. Tror inte jag kommit fram till något nytt men det är underbart att bara kunna va.
I dom situationer som stödet från ens vänner borde vara det viktigaste och det enda som kan få en att hålla ihop och fungera relativt normalt så har jag insett att, ja visst, helt klart är det dom som får en att se ljust på framtiden och släppa det dåliga men det räcker med att veta att dom finns där.
Ett kramkalas kväver en, det får en bara att börja gråta bara för att det är det som förväntas av en, man snyftar och alla klappar ens hår, man gör ett tappert försök att le och säger att "äsch jag mår bra" -ooja, årets lögn!
Sen skjuter man bort alla känslor och försöker tänka på annat. Men vad händer när man sen kommer hem då? man reflekterar över kvällen och kommer fram till att man faktiskt hade en trevlig kväll och ser att det kanske finns hopp om att överleva trots allt. SEN när man hängt av sig jackan och leendet på läpparna sakta men säkert rinner ut i ett rakt streck, det är DÅ som alla känslor väller över en och man bryter ihop. Med eller utan vänner som stöttar så är det endast själv som du på riktigt släpper taget och det är när du kan göra det som du kan gå vidare.
Så nej, ett kramkalas kan vara givande på ett enda sätt och det är att man då ser att det finns dem som bryr sig och det är ju det som är det viktigaste, att veta att man inte är ensam. Men med alla underbara vänner som man redan vet finns där i vått och torrt så är det pinsamt tragiska kalaset bara onödigt och det skjuter endast upp det oundvikliga, sammanbrottet.
Det jag vill komma fram till är att ensamhet är bra, om man vet att det är ett frivilligt val. Om man vet att vännerna finns där när du behöver dem så är det den största trösten som jag kan finna i alla fall. Men att granska sina tankar och komma fram till något, det gör jag bäst själv.
Alla är vi olika men så fungerar jag.
Ensam är stark, men det går inte att undvika att tillsammans är vi starkare.
Min flykt till stockholm var nog det klokaste beslut jag kunnat ta.
Långa promenader, ingen stress, inga minnen, oändligt med tid, tid för mig själv, tid att tänka. Tror inte jag kommit fram till något nytt men det är underbart att bara kunna va.
torsdag 4 februari 2010
Tankar förstör ens liv
Ibland vet man inte var man ska börja, vad man ska säga eller hur man ska säga´t.
Man vill ha fram något men man vet inte vad, eller så vet man vad man vill men får inte riktigt ut det.
Det är många tankar som snurrar i mitt huvud just nu. Men det mest idiotiska är att jag ju faktiskt vet att ju mer man grubblar desto längre ifrån ett svar kommer man, men lik förbannat fortsätter man gnugga skägget med pannan i djupa veck.
Det är ungefär som när man glömmer bort ett ord eller ett namn på någon och förtvivlat vill komma på vad den där dumma hunden hette. Man går sakta igenom alfabetet bara för att se om man fastnar på någon bokstav som klingar fint men icket sa nicke. När man sen lägger sig i sängen för att sova fyra timmar senare efter att ha fått hela dagen förstörd bara för att man inte kan släppa det, så dyker ju självklart det där dumma namnet upp som om det vore det självklaraste i världen..
Nej varför lär man sig inte bara att sluta upp med alla dumma tankar. Det är ju inte direkt som att man tänker helt opartiskt heller när man vill komma fram till ett beslut. Oftast har man nog redan bestämt sig för vad man vill komma fram till och vinklar därför sina tankar därefter. Men kommer man fram till något vettigt då? -nej det är ju det man inte gör!
Jag vet inte vad jag vill, jag vet inte vad jag känner, jag vet inte hur jag ska kunna glömma och gå vidare men jag vet samtidigt inte om jag skulle kunna gå tillbaka och fortsätta, jag vet absolut ingenting helt enkelt och det gör mig helt förstörd!
Nej nu ska jag sluta tänka, bara leva.
Borde ju inte va så svårt.. eller?
Man vill ha fram något men man vet inte vad, eller så vet man vad man vill men får inte riktigt ut det.
Det är många tankar som snurrar i mitt huvud just nu. Men det mest idiotiska är att jag ju faktiskt vet att ju mer man grubblar desto längre ifrån ett svar kommer man, men lik förbannat fortsätter man gnugga skägget med pannan i djupa veck.
Det är ungefär som när man glömmer bort ett ord eller ett namn på någon och förtvivlat vill komma på vad den där dumma hunden hette. Man går sakta igenom alfabetet bara för att se om man fastnar på någon bokstav som klingar fint men icket sa nicke. När man sen lägger sig i sängen för att sova fyra timmar senare efter att ha fått hela dagen förstörd bara för att man inte kan släppa det, så dyker ju självklart det där dumma namnet upp som om det vore det självklaraste i världen..
Nej varför lär man sig inte bara att sluta upp med alla dumma tankar. Det är ju inte direkt som att man tänker helt opartiskt heller när man vill komma fram till ett beslut. Oftast har man nog redan bestämt sig för vad man vill komma fram till och vinklar därför sina tankar därefter. Men kommer man fram till något vettigt då? -nej det är ju det man inte gör!
Jag vet inte vad jag vill, jag vet inte vad jag känner, jag vet inte hur jag ska kunna glömma och gå vidare men jag vet samtidigt inte om jag skulle kunna gå tillbaka och fortsätta, jag vet absolut ingenting helt enkelt och det gör mig helt förstörd!
Nej nu ska jag sluta tänka, bara leva.
Borde ju inte va så svårt.. eller?
söndag 11 oktober 2009
Man eller mes?
Igår gjorde jag någonting som skrämmande nog var intressant men som i vanliga fall är något som jag förtvivlat försöker undvika och som inte alls tycks fånga mitt intresse när jag frenetiskt bläddrar mellan alla kanaler i ett desperat försök att undvika reklamen - Jag såg på fotboll!
Och visst jag erkänner, det var faktiskt riktigt roligt. Jag insåg dock mot slutet varför jag så bestämt undviker allting som har med sport att göra. Det är helt enkelt för att mina nerver inte pallar. Jag vet verkligen inte vad jag ska göra med mig själv när det endast är dom två sista minuterna kvar och sverige ligger fortfarande under. Jag förstår verkligen inte varför man frivilligt utsätter sig för den tortyren. Så därför undviker jag lagsporter, punkt.
Men, det jag skulle komma till var ju att jag insåg ännu en sak. Jag ska tydligt påpeka att jag verkligen inte vet någonting alls om fotboll och dess regler så rätta mig gärna om jag har fel. Men jag har ändå lyckats märka att frisparkar oftast kommer efter att motsatt lag gjort någonting "dumt", som att till exempel köra upp en armbåge i nyllet på en motspelare eller att kanske bara rååka halka och köra in en klockren spark så smalbenet på någon stackare som bara rååkar stå i vägen.
Men jag undrar då, visar alla dessa frisparkar vilket lag som spelar fulast eller vilket lag som gnäller mest?! det skulle jag bra gärna vilja veta. För enligt mig så är det oftare man ser att dom helt utan någon som helst anledning bara sätter sig pladask på marken i precis rätt sekund så att det bara ska se ut som att dom råkade ut för värsta knock-out, än att det verkligen är det som sker. Är dom verkligen så dåliga och rädda för att förlora att dom bara kan vinna genom att gnälla och få särbehandling? varför kan dom inte bara hålla sig på benen och vinna rak i ryggen med hedern i behåll. Mesar!
Och fotboll som ska vara en så tuff sport.. eller inte.
Och visst jag erkänner, det var faktiskt riktigt roligt. Jag insåg dock mot slutet varför jag så bestämt undviker allting som har med sport att göra. Det är helt enkelt för att mina nerver inte pallar. Jag vet verkligen inte vad jag ska göra med mig själv när det endast är dom två sista minuterna kvar och sverige ligger fortfarande under. Jag förstår verkligen inte varför man frivilligt utsätter sig för den tortyren. Så därför undviker jag lagsporter, punkt.
Men, det jag skulle komma till var ju att jag insåg ännu en sak. Jag ska tydligt påpeka att jag verkligen inte vet någonting alls om fotboll och dess regler så rätta mig gärna om jag har fel. Men jag har ändå lyckats märka att frisparkar oftast kommer efter att motsatt lag gjort någonting "dumt", som att till exempel köra upp en armbåge i nyllet på en motspelare eller att kanske bara rååka halka och köra in en klockren spark så smalbenet på någon stackare som bara rååkar stå i vägen.
Men jag undrar då, visar alla dessa frisparkar vilket lag som spelar fulast eller vilket lag som gnäller mest?! det skulle jag bra gärna vilja veta. För enligt mig så är det oftare man ser att dom helt utan någon som helst anledning bara sätter sig pladask på marken i precis rätt sekund så att det bara ska se ut som att dom råkade ut för värsta knock-out, än att det verkligen är det som sker. Är dom verkligen så dåliga och rädda för att förlora att dom bara kan vinna genom att gnälla och få särbehandling? varför kan dom inte bara hålla sig på benen och vinna rak i ryggen med hedern i behåll. Mesar!
Och fotboll som ska vara en så tuff sport.. eller inte.
lördag 3 oktober 2009
Tuff dag på jobbet!
Jag vet inte om det bara är jag, kanske beror det på att jag har flyttat och att det faktiskt inte va så oväntat men jag känner bara att det är läskigt hur ensam man kan känna sig trots att man har så himla mycket folk runt omkring sig som man ändå vet alltid kommer att finnas där. Jag vet inte.
Oväntat, svammel som vanligt men det är bara ett tecken på att jag är tillbaka, i bättre svammelform än någonsin.
Men till någonting någorlunda vettigt då. Jag längtar så oooerhört till snön. Den underbart vackra, glimmande snön. Jag går runt och fryser dygnet runt nu för tiden och längtar ändå till den riktiga vintern när det blir ännu kallare, är inte det lite skumt så säg. Kanske beror det på att den vita snön har en värmande effekt. Det blir ljusare och tillvaron känns inte längre lika grå och trist, man kan med gott samvete svepa in sig i en enorm halsduk och med mössan neddragen över öronen och toppen på moset är den underbara röken som kommer när man pratar i vintervädret. Love it!!
fredag 2 oktober 2009
Tiden tickar
Ibland går tiden så skrämmande fort. Nyss var det högsommar och jag visste inte alls vad jag ville göra med mitt liv. Jag har länge känt smått panik av att bara gå runt och fördriva tiden med allt annat än vettiga saker och inte känt mig ett endaste litet kliv närmare en tanke om vad jag ville göra, vad jag ville utbilda mig till eller vars jag ville flytta. Det enda jag visste var att jag ville göra någonting annat, någonting nytt, jag ville bort men jag ville samtidigt att allting skulle förbli som det alltid varit. Jag var vilse med andra ord.
Numera pluggar jag på universitetet i Örnsköldsvik, en "Hälso- och friskvårdsutbildning med inriktning mot spa-miljö" som det så flott heter och jag har inte känt mig så tillfreds med tillvaron på väldigt länge. Skulle vilja säga att jag verkligen vet att jag valt rätt men i och med att jag känner mig själv rätt väl så vet jag att jag alldeles för lätt ändrar åsikt om saker och ting så jag nöjer mig därför med att säga att jag just nu känner att jag valt rätt i alla fall och att jag verkligen inte för en sekund, ångrar att jag sökte denna utbildning av tristess i våras. Skulle bara vilja säga Ett stort tack till min förvånansvärt intelligenta impuls.
För övrigt så har jag skickat in min första hemtenta och kan bara hålla tummarna för att jag inte missförstått frågorna helt så att jag blir fett underkänd..
Wish me luck!
tisdag 18 augusti 2009
första gånger..
Alltså jag måste bara få be om ursäkt för att jag är liiite bakom flötet men det är faktiskt inte mitt fel att jag är uppvuxen i skogen med endast kottar att leka med och nypären att äta.. ( :P )
Jag har nu på senare tid, när jag blivit stadsskadad som min käre fader så fint brukar yttrycka sig, insett att jag är helt ovetande och oerfaren när det gäller (har jag fått höra) livets alla måsten.
aldrig sett borat - avklarat
aldrig ätit kebab - fixat
aldrig varit på bettnes - done
okej det va här jag skulle komma med väärldens längsta lista med alla saker jag aldrig gjort som får folk i min närhet att tappa hakan av oförståelse då dom inte ens i sina värsta mardrömmar kan föreställa sig hur jag lyckats gå i nästan tjugo år utan att prova dessa saker.
Men såklart, när man vill komma på alla dessa saker så kommer ju det där hjärnsläppet lika olägligt som vanligt och den långa listan vart helt plötsligt väldigt kort.
Men det jag skulle avsluta med i alla fall var
aldrig varit på gayklubb - men åååjo nu är jag lika hipp och med i 2000-talet som alla andra och inte längre bara en insnöad norrlänning.
I fredags bar det av till mitt drömland, en gayklubb. Och jag är seriöst kär.
Jag vet, det låter sjukt hemskt och av min beundran att dömma så låter jag bara mer insnöad än någonsin men det är ändå nånting, ursäkta om mina uttalanden låter stötande men det är inte alls min mening, med dessa underbara bögar som gör att jag bara vill adoptera dom hela högen! eller åtminstone få gifta mig med några..
Det jag vill ha sagt är alltså att jag hade sjukt kul kort och gott!
Några avklarade men ännu fler återstår.
Första gånger slutar aldrig att uppstå och det är lika kul varje gång.
Jag har nu på senare tid, när jag blivit stadsskadad som min käre fader så fint brukar yttrycka sig, insett att jag är helt ovetande och oerfaren när det gäller (har jag fått höra) livets alla måsten.
aldrig sett borat - avklarat
aldrig ätit kebab - fixat
aldrig varit på bettnes - done
okej det va här jag skulle komma med väärldens längsta lista med alla saker jag aldrig gjort som får folk i min närhet att tappa hakan av oförståelse då dom inte ens i sina värsta mardrömmar kan föreställa sig hur jag lyckats gå i nästan tjugo år utan att prova dessa saker.
Men såklart, när man vill komma på alla dessa saker så kommer ju det där hjärnsläppet lika olägligt som vanligt och den långa listan vart helt plötsligt väldigt kort.
Men det jag skulle avsluta med i alla fall var
aldrig varit på gayklubb - men åååjo nu är jag lika hipp och med i 2000-talet som alla andra och inte längre bara en insnöad norrlänning.
I fredags bar det av till mitt drömland, en gayklubb. Och jag är seriöst kär.
Jag vet, det låter sjukt hemskt och av min beundran att dömma så låter jag bara mer insnöad än någonsin men det är ändå nånting, ursäkta om mina uttalanden låter stötande men det är inte alls min mening, med dessa underbara bögar som gör att jag bara vill adoptera dom hela högen! eller åtminstone få gifta mig med några..
Det jag vill ha sagt är alltså att jag hade sjukt kul kort och gott!
Några avklarade men ännu fler återstår.
Första gånger slutar aldrig att uppstå och det är lika kul varje gång.
tisdag 11 augusti 2009
Det finns inga monster..! det finns inga monster..!
Hur kan saker man uppfattar på ett sätt i sällskap av någon annan förändras så totalt när man är ensam och övergiven?
Tänk dig, en husvagn ståendes på en camping någonstans i mellansverige, inte så överdrivet mycket folk att man måste stå i kö till duschen men ändå så att man har en trevlig liten granne som alltid vinkar glatt när han är på väg ner till sjön för att ta sitt dagliga nattdopp.
Du har just myst ner dig i sovsäcken för att begrava dig i den underbara bok du glömt bort att du hade men som stått i bokhyllan i flera år och bara väntat på sin tur att få dela med sig av sin berättelse då det plötsligt börjar smattra försiktigt mot fönstren.
Regnet blir allt kraftigare ju mer förtrollad du blir av boken och när du är som mest inne i berättelsen börjar åskan försiktigt göra sig hörd och du lägger lugnt ifrån dig boken för att vaggas till sömn av det dova bullrandet som hörs utanför den trygga lilla husvagnen.
Kan du tänka dig något mysigare?!
Att få vara i en husvagn, eller varför inte ett tält, när det åskar tillsammans med någon, visst, det kan jag erkänna är bland det mysigaste jag vet.
Men när jag nu ligger här alldeles ensam i min för tillfället alldeles för stora lägenhet i jämförelse med min alldeles för skrämda själ, så är åskan som hörs utanför fönstren och blixtrarna som lyser upp hela min gigantiska lägenhet på 40 kvadrat inte det minsta mysiga utan bara förfärligt obehagliga och jag kommer på mig själv att glömma bort att andas varje gång jag räkna sekunderna mellan blixt och muller för att panikslaget inse att det kommer allt närmare för varje gång... hjälp...!
Tänk dig, en husvagn ståendes på en camping någonstans i mellansverige, inte så överdrivet mycket folk att man måste stå i kö till duschen men ändå så att man har en trevlig liten granne som alltid vinkar glatt när han är på väg ner till sjön för att ta sitt dagliga nattdopp.
Du har just myst ner dig i sovsäcken för att begrava dig i den underbara bok du glömt bort att du hade men som stått i bokhyllan i flera år och bara väntat på sin tur att få dela med sig av sin berättelse då det plötsligt börjar smattra försiktigt mot fönstren.
Regnet blir allt kraftigare ju mer förtrollad du blir av boken och när du är som mest inne i berättelsen börjar åskan försiktigt göra sig hörd och du lägger lugnt ifrån dig boken för att vaggas till sömn av det dova bullrandet som hörs utanför den trygga lilla husvagnen.
Kan du tänka dig något mysigare?!
Att få vara i en husvagn, eller varför inte ett tält, när det åskar tillsammans med någon, visst, det kan jag erkänna är bland det mysigaste jag vet.
Men när jag nu ligger här alldeles ensam i min för tillfället alldeles för stora lägenhet i jämförelse med min alldeles för skrämda själ, så är åskan som hörs utanför fönstren och blixtrarna som lyser upp hela min gigantiska lägenhet på 40 kvadrat inte det minsta mysiga utan bara förfärligt obehagliga och jag kommer på mig själv att glömma bort att andas varje gång jag räkna sekunderna mellan blixt och muller för att panikslaget inse att det kommer allt närmare för varje gång... hjälp...!
Värdelöst vetande
Ibland har man sjukt tråkigt och då är det inte förvånande att man fördriver tiden på dom mest udda sätten.
Vissa provar gamla kläder som man hade innan stenåldern och funderar så det knakar på vad det va man tänkte med egentligen, vissa får städfnatt och går igång med skurtrasa och rengöringsspray, eller så gör man som jag och rotar runt efter värdelöst vetande på internet.
Visste ni till exempel att det är omöjligt att nysa med ögonen öppna?
Att det finns fler kycklingar än människor på vård jord?
Eller att förkortningen LA som man kort och gott tror står för Los Angeles i själva verket är förkortningen för "El Pueblo de Nuestra Senora la Reina de los Angeles de Porciuncula"?
De ni!
Vissa provar gamla kläder som man hade innan stenåldern och funderar så det knakar på vad det va man tänkte med egentligen, vissa får städfnatt och går igång med skurtrasa och rengöringsspray, eller så gör man som jag och rotar runt efter värdelöst vetande på internet.
Visste ni till exempel att det är omöjligt att nysa med ögonen öppna?
Att det finns fler kycklingar än människor på vård jord?
Eller att förkortningen LA som man kort och gott tror står för Los Angeles i själva verket är förkortningen för "El Pueblo de Nuestra Senora la Reina de los Angeles de Porciuncula"?
De ni!
torsdag 30 juli 2009
Äntligen!
Vecka 36, då j*klar smäller det!
Varför är det så att tiden bara flyger fram, speciellt sommaren.
Rätt som det är så har hela sommaren passerat i ilfart utan att man hunnit fatta vad som hänt. Det känns som att man har hunnit göra allt och ingenting men på något sätt så kan man inte riktigt förstå vars tiden tog vägen.
Så är det när man helst vill att tiden ska stå still så att man hinner göra allt man planerat att göra men som man så väl vet att även om man hade all tid i världen så skulle man inte lyckas få den pli på sig själv som krävs för att pallra sitt runda lilla arsle iväg och göra det som man vill och borde. Så varför gnäller man egentligen?!
Ooj, håller nu på att halka iväg på det där bananskalet som allt för ofta dyker upp i mina tankegångar.. tillbaka till vad jag försöker få till någon slags poäng:
alltså, när man vill göra massor flyger tiden iväg, men när man däremot vill att tiden bara ska gå upp i rök och helt plötsligt hoppa cirka två tre veckor framåt och man skulle inte alls sakna dom där gråa trista dagarna som ändå inte används till någonting vettigt så sniglar den sig fram på ett sätt som inte ens en snigel lyckas med..
Som man kanske kan lista ut så är det så att jag heeemskt gärna vill att den 30 augusti ska dyka upp, bara sådär, helst imorgon typ!
Och efter det går det bara utför, eller uppåt kanske är mer passande.
Den 30 alltså: Min älskade och oerhört efterlängtade 20-årsdag.
Den 31 : Min likaså oerhört efterlängtade första dag som student.
Och sist men inte minst, nån gång i mitten av vecka 36: då min dröm om mig som buggkunnig äntligen börjar närma sig. Så alla tappra själar som i vanliga fall drar till logen för å dansa och koppla av får snart passa sig för mina enormt klantiga fötter som inte alls vill lyda mina order.
Men kul ska jag ha!
Varför är det så att tiden bara flyger fram, speciellt sommaren.
Rätt som det är så har hela sommaren passerat i ilfart utan att man hunnit fatta vad som hänt. Det känns som att man har hunnit göra allt och ingenting men på något sätt så kan man inte riktigt förstå vars tiden tog vägen.
Så är det när man helst vill att tiden ska stå still så att man hinner göra allt man planerat att göra men som man så väl vet att även om man hade all tid i världen så skulle man inte lyckas få den pli på sig själv som krävs för att pallra sitt runda lilla arsle iväg och göra det som man vill och borde. Så varför gnäller man egentligen?!
Ooj, håller nu på att halka iväg på det där bananskalet som allt för ofta dyker upp i mina tankegångar.. tillbaka till vad jag försöker få till någon slags poäng:
alltså, när man vill göra massor flyger tiden iväg, men när man däremot vill att tiden bara ska gå upp i rök och helt plötsligt hoppa cirka två tre veckor framåt och man skulle inte alls sakna dom där gråa trista dagarna som ändå inte används till någonting vettigt så sniglar den sig fram på ett sätt som inte ens en snigel lyckas med..
Som man kanske kan lista ut så är det så att jag heeemskt gärna vill att den 30 augusti ska dyka upp, bara sådär, helst imorgon typ!
Och efter det går det bara utför, eller uppåt kanske är mer passande.
Den 30 alltså: Min älskade och oerhört efterlängtade 20-årsdag.
Den 31 : Min likaså oerhört efterlängtade första dag som student.
Och sist men inte minst, nån gång i mitten av vecka 36: då min dröm om mig som buggkunnig äntligen börjar närma sig. Så alla tappra själar som i vanliga fall drar till logen för å dansa och koppla av får snart passa sig för mina enormt klantiga fötter som inte alls vill lyda mina order.
Men kul ska jag ha!
söndag 19 juli 2009
Tredje gången gilt
Jaha, mitt tappra försök att hålla liv i den här skiten gick ju käpprätt åt skogen om man uttrycker sig milt.
Man kan nog tycka att jag borde ge upp det här och hitta någonting nytt jag flitigt kan sysselsätta mig med i några veckor tills jag tappat intresset för det och återigen ger mig ut på jakt efter någonting nytt och spännande men som inte heller lyckas hålla mitt skenande intresse i schack mer än några intensiva veckor.
Det här med att skaffa sig en hobby eller liknande har jag insett inte är någonting för mig tråkigt nog.
Men som jag sa förra gången så är jag trots allt inte redo att slänga in handduken riktigt än så jag ger det en chans till.
Om bara några veckor ska jag ju bli en mogen ung kvinna i sina bästa år som med böckerna i högsta hugg och glasögonen halvt nerglidna på nästippen promenerar korridorerna fram på universitetet som nybliven studerande på Spa-programmet och jag kunde inte vara mer taggad.
Så med det hoppas jag även att bloggen kommer att bli en fast punkt i min vardag för med ny livsstil följer även nya vanor.
På tal om nya vanor, ibland blir jag chockad över mig själv.
Krogen i fredags med mina kära vänner - hemma kvart över tolv.
Krogen igår med samma underbara vänner - hemma två.
Tro't eller ej men till och med jag har börjat bli en smula ansvarsfull.
Som sagt så är det bara glasögonen som fattas och jag kan inte släppa min besvikelse efter syntestet då jag fick svart på vitt att jag har ovanligt bra syn och inte alls är i behov av dessa underbara bågar som jag trånat efter i seriöst halva mitt liv.. livet är allt bra orättvist!
Man kan nog tycka att jag borde ge upp det här och hitta någonting nytt jag flitigt kan sysselsätta mig med i några veckor tills jag tappat intresset för det och återigen ger mig ut på jakt efter någonting nytt och spännande men som inte heller lyckas hålla mitt skenande intresse i schack mer än några intensiva veckor.
Det här med att skaffa sig en hobby eller liknande har jag insett inte är någonting för mig tråkigt nog.
Men som jag sa förra gången så är jag trots allt inte redo att slänga in handduken riktigt än så jag ger det en chans till.
Om bara några veckor ska jag ju bli en mogen ung kvinna i sina bästa år som med böckerna i högsta hugg och glasögonen halvt nerglidna på nästippen promenerar korridorerna fram på universitetet som nybliven studerande på Spa-programmet och jag kunde inte vara mer taggad.
Så med det hoppas jag även att bloggen kommer att bli en fast punkt i min vardag för med ny livsstil följer även nya vanor.
På tal om nya vanor, ibland blir jag chockad över mig själv.
Krogen i fredags med mina kära vänner - hemma kvart över tolv.
Krogen igår med samma underbara vänner - hemma två.
Tro't eller ej men till och med jag har börjat bli en smula ansvarsfull.
Som sagt så är det bara glasögonen som fattas och jag kan inte släppa min besvikelse efter syntestet då jag fick svart på vitt att jag har ovanligt bra syn och inte alls är i behov av dessa underbara bågar som jag trånat efter i seriöst halva mitt liv.. livet är allt bra orättvist!
onsdag 17 juni 2009
Back to business
Ojojoj, jag har nu återuppstått ifrån de döda med förhoppningsvis ny inspiration och ork till att försöka hålla denna så kallade blogg levande.
Måste erkänna att jag där ett tag seriöst funderade på att kasta in handduken och låta min spådom i det första inlägget gå segrande ur det här men envis som jag är är jag inte riktigt redo att bara släppa mitt enda sätt att kunna få ur mig mina allt för ofta sjuka tankar som folk lessnat på att höra så läser ni det här istället för att lyssna så får ni ju faktiskt skylla er själva så jag tycker inte alls synd om er.
Mycket har hänt i mitt liv på sistone. Eller åtminstone så känns det som det i alla fall men när jag nu tänker efter så kanske det inte är så mycket. Ooja, det börjar bra, svamlet dröjer inte länge innan det kommer men det är ju fasiken en del av mig so learn to love it.
Nämen, åter till nå vettigt, det som hänt då.
-Jag har ju motvilligt kommit hem från Kos och planen som jag så stenhårt höll i att jag endast skulle hem, ordna upp lite saker och sen på stört åka tillbaka har sakta men säkert runnit ut i sanden men det är det väl ingen som är särskilt förvånad över antar jag.
-Jag har flyttat in i min nya lägenhet, och hur många gånger har jag inte sagt det egentligen? jag börjar fakriskt tycka lite synd om min käre far som får köra det där fina lilla flyttlasset fram och tillbaka, till och från granö flera gånger per år. Men så är det bara, jag älskar att flytta och jag har en känsla av att mitt liv nog kommer att se ut ungefär så här den närmaste framtiden, i flyttkartonger är där jag hör hemma. Jag menar, varför bli fast på ett och samma ställe resten av livet när man kan flytta runt, lite variation i livet skadar ju inte.
-Jag är lika blek som blondinbellas hår, okej, jag kanske har en viss tendens att överdriva liiite men allt beror ju på vad man jämför med, jämfört med vissa här hemma så är jag väl kanske lite grillad men om man jämför med hur jag såg ut sammma dag som jag kom hem så kan man ju inte direkt påstå att jag är någon pepparkaka riktigt så jag är riktigt deppad måste jag ju erkänna. Men jag satsar på att den svenska sommaren snart ska dyka upp och åter ge mig hopp om brunbrända ben och söta små fräknar på näsan, åtminstone på alla andra då jag haft oturen att missa generna som ger dom där underbart charmiga små prickarna som får vilken gangster som helst att se ut som en liten ängel.
Utöver dessa hemskt intressanta händelser så kommer jag inte på så mycket mer men tur är väl det. Man klarar bara en viss dos svammel per dag och jag känner att gränsen för den dosen nog är passerad för länge sen så.
Ut och njut av det fina vädret, imorgon är det borta..!
Måste erkänna att jag där ett tag seriöst funderade på att kasta in handduken och låta min spådom i det första inlägget gå segrande ur det här men envis som jag är är jag inte riktigt redo att bara släppa mitt enda sätt att kunna få ur mig mina allt för ofta sjuka tankar som folk lessnat på att höra så läser ni det här istället för att lyssna så får ni ju faktiskt skylla er själva så jag tycker inte alls synd om er.
Mycket har hänt i mitt liv på sistone. Eller åtminstone så känns det som det i alla fall men när jag nu tänker efter så kanske det inte är så mycket. Ooja, det börjar bra, svamlet dröjer inte länge innan det kommer men det är ju fasiken en del av mig so learn to love it.
Nämen, åter till nå vettigt, det som hänt då.
-Jag har ju motvilligt kommit hem från Kos och planen som jag så stenhårt höll i att jag endast skulle hem, ordna upp lite saker och sen på stört åka tillbaka har sakta men säkert runnit ut i sanden men det är det väl ingen som är särskilt förvånad över antar jag.
-Jag har flyttat in i min nya lägenhet, och hur många gånger har jag inte sagt det egentligen? jag börjar fakriskt tycka lite synd om min käre far som får köra det där fina lilla flyttlasset fram och tillbaka, till och från granö flera gånger per år. Men så är det bara, jag älskar att flytta och jag har en känsla av att mitt liv nog kommer att se ut ungefär så här den närmaste framtiden, i flyttkartonger är där jag hör hemma. Jag menar, varför bli fast på ett och samma ställe resten av livet när man kan flytta runt, lite variation i livet skadar ju inte.
-Jag är lika blek som blondinbellas hår, okej, jag kanske har en viss tendens att överdriva liiite men allt beror ju på vad man jämför med, jämfört med vissa här hemma så är jag väl kanske lite grillad men om man jämför med hur jag såg ut sammma dag som jag kom hem så kan man ju inte direkt påstå att jag är någon pepparkaka riktigt så jag är riktigt deppad måste jag ju erkänna. Men jag satsar på att den svenska sommaren snart ska dyka upp och åter ge mig hopp om brunbrända ben och söta små fräknar på näsan, åtminstone på alla andra då jag haft oturen att missa generna som ger dom där underbart charmiga små prickarna som får vilken gangster som helst att se ut som en liten ängel.
Utöver dessa hemskt intressanta händelser så kommer jag inte på så mycket mer men tur är väl det. Man klarar bara en viss dos svammel per dag och jag känner att gränsen för den dosen nog är passerad för länge sen så.
Ut och njut av det fina vädret, imorgon är det borta..!
måndag 18 maj 2009
sentimental så det bara skriker om det!
Jaha då sitter man här igen då.
Måste säga att det är med väldigt blandade känslor jag återigen är i sverige och tittar på medans solbrännan sakta men säkert bleknar bort.
Visst måste jag medge att det är underbart skönt att va hemma då jag är, eller åtminstone påstod stenhårt att jag va innan jag for, en sån människa som är där jag är, nöjd med livet precis som det är och livrädd för hur det skulle kunna vara.
Men dom här fyra veckorna skulle jag vilja påstå, även om jag nu i efterhand har börjat inse att förändringen skedde långt i förväg men att jag inte ville inse det trots att alla andra gjorde det, verkligen har förändrat mig. Visst, jag trivs här hemma och jag har saknat mina vänner så det gjort ont och jag skulle inte byta dom mot någonting i hela världen men riktiga vänner, vilket jag verkligen vill hoppas att dom är, finns kvar där för alltid. Vare sig jag är bort i fyra veckor eller fyra månader så kommer ingenting att ha förändrats. Visst, nån hinner flytta, nån hinner fara på en egen resa men det är så livet är och jag måste/har börjat inse det nu.
Så även om jag nu är tillbaka i min trygga tillvaro och trivs bra med det så vet jag att det är någonting jag saknar. Inte mina vänner för dom finns där oavsett. Inte spänningen i ett äventyr utan bara att få leva för mig själv, inte för mina vänner, inte för min familj och absolut inte för mitt jobb. Jobbet ska inte få styra mitt liv utan jag ska styra mitt jobb.
Det är mitt liv och min vilja och min vilja leder mig verkligen inte till Umeå just nu..
Jag vill bara tillbaka. Inte tillbaka till hur det va, för det kan aldrig bli detsamma.
Vi har avslutat kursen och har miljontals underbara minnen och upplevelser som jag absolut inte kan förneka att jag vill återuppleva men som sagt så är kursen slut, folk har åkt hem, folk har fått olika jobb och bor på olika ställen så det skulle absolut inte va som under dessa fyra veckor men det är ön, det är folket på ön, alla underbara små mysiga smultronställen man lyckats hitta, det är nattens underbara partyliv och dagarnas ljuvliga lugn som man alldeles för lätt förälskar sig i och saknar alldeles för mycket.
Jag vill tillbaka!
torsdag 14 maj 2009
Klar! Finished! Bartender! Done!
Nu ar det klappat och klart, man har nu gatt och blivit en fardigutbildad bartender med forhoppningsvis toppbetyg sa tji fick ni som inte trodde mig nar jag sa att jag skulle plugga som ett svin for jag tankte inte aka harifran utan bra betyg! Nu ar det gjort och jag ar sjukt nojd!
Den har veckan har verkligen varit ett enda stort kaos. Ett tag trodde jag verkligen att slutproven skulle ta dod pa mig. man sager ofta nar man vill papeka for folk hur stressad man varit att man inte ens hunnit ata men som i sjalva verket betyder att man fick en ursakt att bestalla hem pizza istallet for att stalla sig och laga mat men jag har verkligen inte haft tid att ata, duscha och att forsoka sova har ju bara varit att glomma sa red bull har varit allas varan basta van den har veckan nar man suttit och forsokt plugga in alla attio drinkar som skulle komma pa slutprovet plus all vin- ol- whiskey- cognac- rom- gin- vodka- tequila- och likorhistoria...
Fy fasen! men nu ar det gjort och det kanns underbart! Drinkprovet gick super, baren gick super bortsett fran nagra klantiga missar och flairingen, tro det eller ej, ar faktiskt det jag rockade mest!
Trots att jag ar en sa sjukt klumpig manniska som inte alls har koll pa mina egna hander sa haar flairingen varit det jag varit bast pa och jag sa pa skamt innan jag for att jag skulle bli flair mastare, mest bara for att det ar helt omojligt att tanka sig mig som bra pa det men se sa fel man kan ha, det visade sig faktiskt att jag var en riktig naturbegavning!
Eller okej det beror ju pa vilka man jamfor med, Mike kan ingen sla och inte erik heller men tjejerna har inte en chans mot mig om jag far saga det sjalv. Forlat alsklingar!! ;)
Nej nu har jag inte tid med sant har. Maste ga och gora mitt basta for att forvandla mitt kraftroda ansikte till nagonting nagorlunda vackert infor avslutningsmiddagen ikvall.
Jag ser det som en utmaning sa det ska bli spannande a se hur resultatet blir. Onska mig lycka till!
Den har veckan har verkligen varit ett enda stort kaos. Ett tag trodde jag verkligen att slutproven skulle ta dod pa mig. man sager ofta nar man vill papeka for folk hur stressad man varit att man inte ens hunnit ata men som i sjalva verket betyder att man fick en ursakt att bestalla hem pizza istallet for att stalla sig och laga mat men jag har verkligen inte haft tid att ata, duscha och att forsoka sova har ju bara varit att glomma sa red bull har varit allas varan basta van den har veckan nar man suttit och forsokt plugga in alla attio drinkar som skulle komma pa slutprovet plus all vin- ol- whiskey- cognac- rom- gin- vodka- tequila- och likorhistoria...
Fy fasen! men nu ar det gjort och det kanns underbart! Drinkprovet gick super, baren gick super bortsett fran nagra klantiga missar och flairingen, tro det eller ej, ar faktiskt det jag rockade mest!
Trots att jag ar en sa sjukt klumpig manniska som inte alls har koll pa mina egna hander sa haar flairingen varit det jag varit bast pa och jag sa pa skamt innan jag for att jag skulle bli flair mastare, mest bara for att det ar helt omojligt att tanka sig mig som bra pa det men se sa fel man kan ha, det visade sig faktiskt att jag var en riktig naturbegavning!
Eller okej det beror ju pa vilka man jamfor med, Mike kan ingen sla och inte erik heller men tjejerna har inte en chans mot mig om jag far saga det sjalv. Forlat alsklingar!! ;)
Nej nu har jag inte tid med sant har. Maste ga och gora mitt basta for att forvandla mitt kraftroda ansikte till nagonting nagorlunda vackert infor avslutningsmiddagen ikvall.
Jag ser det som en utmaning sa det ska bli spannande a se hur resultatet blir. Onska mig lycka till!
måndag 4 maj 2009
Halvvägs!
Äventyret fortsätter men jag börjar bli riktigt less på att försöka komma fram till ett givande blogginlägg då det inte finns något annat att skriva än att jag verkligen älskar det här och det går inte att säga nog många gånger.
Precis som mina kära vänner Joel och Jimmy så klokt nämnt i deras blogg så kan vi här och nu döda myten om att bertenderutbildningar utomlands är oseriösa. Det här är fasen seriösare än min gymnasieutbildning. Har aldrig pluggat så här mycket och intensivt i hela mitt liv och det har nu nått en gräns då det inte går att ta in mer information längre, seriöst, jag vet inte vilken dag det är, vad klockan är, eller vad jag själv heter.. och det är inte ett skämt.
Det vanligaste exemplet vi drar här är att vi inte ens kommer ihåg receptet på en screwdriver vilket kanske inte säger alla så mycket men då kan jag tala om för er att det är den enklaste drinken som alla fjortisar tillverkat i alla tider och som verkligen inte är möjlig att glömma bort då den endast innehåller 4 cl vodka och 10 cl apelsinjuice, men när man frågar Jörgen som är allas våran underbara lilla Jörgen vad en screwdriver innehåller och han ser ut som en fågelholk, DÅ vet man att det har blivit för mycket info på för kort tid och man bör seriöst börja oroa sig för hur det här ska sluta.. hjärnan lär ju rinna ut genom öronen snart.
Men man ska ju då även tillägga att när det då äntligen blir helg, då blir det helg på riktigt och vi har under dessa två korta veckor fått vårat relativt fungerande och hela hotell att förvandlas till ett enda stort kaos. Polisen har kommit, ambulansen har kommit, det har brunnit i ett hotellrum, lampor ramlar ner från taken, glas går i kras ett efter ett och trapphuset vet man aldrig vad det har förvandlats till på lördagmorgonen när man med spänning går ut för att ena dagen hitta det insmetat med rödvin och andra dagen med ketchup..
Men underbart roligt har vi iaf !!
Precis som mina kära vänner Joel och Jimmy så klokt nämnt i deras blogg så kan vi här och nu döda myten om att bertenderutbildningar utomlands är oseriösa. Det här är fasen seriösare än min gymnasieutbildning. Har aldrig pluggat så här mycket och intensivt i hela mitt liv och det har nu nått en gräns då det inte går att ta in mer information längre, seriöst, jag vet inte vilken dag det är, vad klockan är, eller vad jag själv heter.. och det är inte ett skämt.
Det vanligaste exemplet vi drar här är att vi inte ens kommer ihåg receptet på en screwdriver vilket kanske inte säger alla så mycket men då kan jag tala om för er att det är den enklaste drinken som alla fjortisar tillverkat i alla tider och som verkligen inte är möjlig att glömma bort då den endast innehåller 4 cl vodka och 10 cl apelsinjuice, men när man frågar Jörgen som är allas våran underbara lilla Jörgen vad en screwdriver innehåller och han ser ut som en fågelholk, DÅ vet man att det har blivit för mycket info på för kort tid och man bör seriöst börja oroa sig för hur det här ska sluta.. hjärnan lär ju rinna ut genom öronen snart.
Men man ska ju då även tillägga att när det då äntligen blir helg, då blir det helg på riktigt och vi har under dessa två korta veckor fått vårat relativt fungerande och hela hotell att förvandlas till ett enda stort kaos. Polisen har kommit, ambulansen har kommit, det har brunnit i ett hotellrum, lampor ramlar ner från taken, glas går i kras ett efter ett och trapphuset vet man aldrig vad det har förvandlats till på lördagmorgonen när man med spänning går ut för att ena dagen hitta det insmetat med rödvin och andra dagen med ketchup..
Men underbart roligt har vi iaf !!
måndag 27 april 2009
Sol, sveda, och aloe vera kram..
Forlat mina alskade vanner och bekanta och andra random stalkers for att jag ar sjukt dalig pa att meddela att jag fortfarande ar vid liv, vandrandes pa tva ben och lika glad som alltid men jag kan endast skylla det pa att tiden inte finns. Eller atminstone inte racker till.
Fran att man vaknar pa morgonen tills man gar och lagger sig sent pa natten sa far man seriost paminna varandra om att andas och middag ar nanting som inte existerar i varan varld..
Har drinkprov varje dag och aven historia/infoprov var tredje vilket betyder att man har nio prov i veckan. Ni kan ju tanka er sjalv att man inte riktigt kanner att man kan slita ogonen fran boken nar man borjat hittills med att spika alla proven sa man kan ju inte bli samre da ju ;)
Men dom fa ganger man unnar sig sjalv att inse att man faktiskt befinner sig pa en o i Grekland kan jag ju saga att vannerna ar underbara, partylivet tar aldrig slut och vadret ar stundvis oslagbart. Kan dock for tillfallet inte vistas utomhus da jag brant mig pa stallen som vanligtvis inte gar att branna sig pa om man inte heter Ronja Husdahl..
Har aven insett att det finns ett ord for det jag ar.. jag och andra som vistas i min narhet ar valdigt duktiga pa att papeka att nanting maste ha gatt snett vid min fodsel for jag ar tjej men kan inte gora tva saker samtidigt, jag ar storst bast och vackrast men langden stammer inte ihop med faktan och jag ar brunett men blond pa insidan och da har Jorgen varit sa snall och talat om for mig att min diagnos heter Kinderagg.. brun pa utsidan, vit pa insidan och man vet aldrig vad man far.
Ska aven tillagga att bilder kommer, har bara inte tagit mig tid att leta reda pa sladden i kaoset pa hotellet. Det ar liksom ett mission impossible..
Men jag lever och mar bra och langtar absolut inte hem men forstar att ni saknar mig aven om jag inte kan saga detsamma.
haha nej det ar klart jag saknar er men jag har det underbart har just nu och det tanker jag fortsatta att ha!!
Fran att man vaknar pa morgonen tills man gar och lagger sig sent pa natten sa far man seriost paminna varandra om att andas och middag ar nanting som inte existerar i varan varld..
Har drinkprov varje dag och aven historia/infoprov var tredje vilket betyder att man har nio prov i veckan. Ni kan ju tanka er sjalv att man inte riktigt kanner att man kan slita ogonen fran boken nar man borjat hittills med att spika alla proven sa man kan ju inte bli samre da ju ;)
Men dom fa ganger man unnar sig sjalv att inse att man faktiskt befinner sig pa en o i Grekland kan jag ju saga att vannerna ar underbara, partylivet tar aldrig slut och vadret ar stundvis oslagbart. Kan dock for tillfallet inte vistas utomhus da jag brant mig pa stallen som vanligtvis inte gar att branna sig pa om man inte heter Ronja Husdahl..
Har aven insett att det finns ett ord for det jag ar.. jag och andra som vistas i min narhet ar valdigt duktiga pa att papeka att nanting maste ha gatt snett vid min fodsel for jag ar tjej men kan inte gora tva saker samtidigt, jag ar storst bast och vackrast men langden stammer inte ihop med faktan och jag ar brunett men blond pa insidan och da har Jorgen varit sa snall och talat om for mig att min diagnos heter Kinderagg.. brun pa utsidan, vit pa insidan och man vet aldrig vad man far.
Ska aven tillagga att bilder kommer, har bara inte tagit mig tid att leta reda pa sladden i kaoset pa hotellet. Det ar liksom ett mission impossible..
Men jag lever och mar bra och langtar absolut inte hem men forstar att ni saknar mig aven om jag inte kan saga detsamma.
haha nej det ar klart jag saknar er men jag har det underbart har just nu och det tanker jag fortsatta att ha!!
måndag 20 april 2009
Pa plats!
Tank vad fort saker och ting kan andra sig.
vid den har tiden igar var jag totalt forstord, stressad och radd for vad dom kommande fyra veckorna skulle resultera i.
Men idag kanns allting bara underbart. Gruppen ar verkligen en salig blandning av manniskor och ingen ar lik den andre men anda sa kanns det som att vi inte skulle kunna komma battre overens.
Stamningen ar pa topp och jag kan inte noog understryka hur bra allting kanns.
Redan igar kvall nar jag anlande till hotellet och traffade dom andra som redan hunnit vara har i tva dagar sa kravdes det bara fem minuter i ensamhet och radsla over att jag skulle kanna mig sadar ensam och utanfor under hela den har tiden innan jag var mitt i ganget och skamtade och skrattade och saklart hordes mest.. blir ni forvanad? nej jag forstod val det..
Det har kommer nog bli, som alla redan forsokt overtala mig om, ett underbart minne for livet och mamma, det ar inte helt omojligt att du far vara orlig lite langre an bara fyra veckor..
I love my life right now!!
Idag, forsta dagen pa skolan fick vi lara oss freehand-pouring, att halla upp drinkar utan matglas (inte mat utan satt tva prickar ovanfor a:et sa fattar ni vad jag menar :P) och redan da kandes det som att det har nog ar nanting jag verkligen vill mer an vad jag trodde innan jag for.
Men nu maste jag bege mig till mitt kara gang, dar den ena ar galnare an den andre, och joyna deras pluggande for vi har prov redan imorgon.. Jippi!!
Btw, snalla skicka inte sms till mig om det inte ar nanting speciellt for det kostar tolv kronor for mig. Ska fixa ett grekiskt nummer och lagger upp det i nasta inlagg sa da far ni skicka hur mycket ni vill!
vid den har tiden igar var jag totalt forstord, stressad och radd for vad dom kommande fyra veckorna skulle resultera i.
Men idag kanns allting bara underbart. Gruppen ar verkligen en salig blandning av manniskor och ingen ar lik den andre men anda sa kanns det som att vi inte skulle kunna komma battre overens.
Stamningen ar pa topp och jag kan inte noog understryka hur bra allting kanns.
Redan igar kvall nar jag anlande till hotellet och traffade dom andra som redan hunnit vara har i tva dagar sa kravdes det bara fem minuter i ensamhet och radsla over att jag skulle kanna mig sadar ensam och utanfor under hela den har tiden innan jag var mitt i ganget och skamtade och skrattade och saklart hordes mest.. blir ni forvanad? nej jag forstod val det..
Det har kommer nog bli, som alla redan forsokt overtala mig om, ett underbart minne for livet och mamma, det ar inte helt omojligt att du far vara orlig lite langre an bara fyra veckor..
I love my life right now!!
Idag, forsta dagen pa skolan fick vi lara oss freehand-pouring, att halla upp drinkar utan matglas (inte mat utan satt tva prickar ovanfor a:et sa fattar ni vad jag menar :P) och redan da kandes det som att det har nog ar nanting jag verkligen vill mer an vad jag trodde innan jag for.
Men nu maste jag bege mig till mitt kara gang, dar den ena ar galnare an den andre, och joyna deras pluggande for vi har prov redan imorgon.. Jippi!!
Btw, snalla skicka inte sms till mig om det inte ar nanting speciellt for det kostar tolv kronor for mig. Ska fixa ett grekiskt nummer och lagger upp det i nasta inlagg sa da far ni skicka hur mycket ni vill!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)