Ge mig tid!

Ibland undrar jag vars dygnets timmar tar vägen. Okej igår gick jag och la mig halv sju så då förstår till och med jag att det är jag själv som kidnappade dom sista mysiga kvällstimmarna. Men jag förtjänade att ta igen den extra lilla sömnen som stulits från mig under de senaste veckorna.
Det är helt galet, När man inte är i skolan sitter man på universitetsbiblioteket och sliter håret av sig med grupparbete.
När man inte gör grupparbete så är man visserligen hemma men i full färd med att tejpa upp ögonlocken så dom inte faller ner stup i kvarten när man ska göra ett tappert försök att ta sig igenom den 361 sidor långa marknadsföringsboken (PÅ ENGELSKA!).
När man inte läser står man på idrottsmedicin och sliter sönder sina egna muskler genom att försöka (och notera, försöka) massera och mjuka upp muskelknuttars välsvarvade vadmuskler.
När man inte är på idrottsmedicin är man på studenthälsan och gör i princip samma sak som nyss nämnda bortsett från att töserna där är lite mindre muskliga och mer.. mindre.
När man inte är på studenthälsan så är man på jobbet och gör allt i sin makt för att försöka behålla behärskningen och inte kasta salt-karet i huvudet på en kund som för femtioelfte gången frågar vad det är på en kycklingmacka? (-KYCKLING!!!!!!).
Ja ni kanske förstår mina funderingar kring när man ska hinna sova, när man ska hinna äta och framförallt, när fasen ska man hinna duscha?! Här har ni en brud som inte riktigt förstår hur det ska gå till.

Dygnet har tjugofyratimmar, jo kyss me! det har max 10 och det är ungefär 36 timmar för lite...
(ja jag läste matte C och fattar precis hur matematik går till!)