första gånger..

Alltså jag måste bara få be om ursäkt för att jag är liiite bakom flötet men det är faktiskt inte mitt fel att jag är uppvuxen i skogen med endast kottar att leka med och nypären att äta.. ( :P )
Jag har nu på senare tid, när jag blivit stadsskadad som min käre fader så fint brukar yttrycka sig, insett att jag är helt ovetande och oerfaren när det gäller (har jag fått höra) livets alla måsten.
aldrig sett borat - avklarat
aldrig ätit kebab - fixat
aldrig varit på bettnes - done
okej det va här jag skulle komma med väärldens längsta lista med alla saker jag aldrig gjort som får folk i min närhet att tappa hakan av oförståelse då dom inte ens i sina värsta mardrömmar kan föreställa sig hur jag lyckats gå i nästan tjugo år utan att prova dessa saker.
Men såklart, när man vill komma på alla dessa saker så kommer ju det där hjärnsläppet lika olägligt som vanligt och den långa listan vart helt plötsligt väldigt kort.
Men det jag skulle avsluta med i alla fall var
aldrig varit på gayklubb - men åååjo nu är jag lika hipp och med i 2000-talet som alla andra och inte längre bara en insnöad norrlänning.
I fredags bar det av till mitt drömland, en gayklubb. Och jag är seriöst kär.
Jag vet, det låter sjukt hemskt och av min beundran att dömma så låter jag bara mer insnöad än någonsin men det är ändå nånting, ursäkta om mina uttalanden låter stötande men det är inte alls min mening, med dessa underbara bögar som gör att jag bara vill adoptera dom hela högen! eller åtminstone få gifta mig med några..
Det jag vill ha sagt är alltså att jag hade sjukt kul kort och gott!

Några avklarade men ännu fler återstår.
Första gånger slutar aldrig att uppstå och det är lika kul varje gång.

Det finns inga monster..! det finns inga monster..!

Hur kan saker man uppfattar på ett sätt i sällskap av någon annan förändras så totalt när man är ensam och övergiven?
Tänk dig, en husvagn ståendes på en camping någonstans i mellansverige, inte så överdrivet mycket folk att man måste stå i kö till duschen men ändå så att man har en trevlig liten granne som alltid vinkar glatt när han är på väg ner till sjön för att ta sitt dagliga nattdopp.
Du har just myst ner dig i sovsäcken för att begrava dig i den underbara bok du glömt bort att du hade men som stått i bokhyllan i flera år och bara väntat på sin tur att få dela med sig av sin berättelse då det plötsligt börjar smattra försiktigt mot fönstren.
Regnet blir allt kraftigare ju mer förtrollad du blir av boken och när du är som mest inne i berättelsen börjar åskan försiktigt göra sig hörd och du lägger lugnt ifrån dig boken för att vaggas till sömn av det dova bullrandet som hörs utanför den trygga lilla husvagnen.
Kan du tänka dig något mysigare?!

Att få vara i en husvagn, eller varför inte ett tält, när det åskar tillsammans med någon, visst, det kan jag erkänna är bland det mysigaste jag vet.
Men när jag nu ligger här alldeles ensam i min för tillfället alldeles för stora lägenhet i jämförelse med min alldeles för skrämda själ, så är åskan som hörs utanför fönstren och blixtrarna som lyser upp hela min gigantiska lägenhet på 40 kvadrat inte det minsta mysiga utan bara förfärligt obehagliga och jag kommer på mig själv att glömma bort att andas varje gång jag räkna sekunderna mellan blixt och muller för att panikslaget inse att det kommer allt närmare för varje gång... hjälp...!

Värdelöst vetande

Ibland har man sjukt tråkigt och då är det inte förvånande att man fördriver tiden på dom mest udda sätten.
Vissa provar gamla kläder som man hade innan stenåldern och funderar så det knakar på vad det va man tänkte med egentligen, vissa får städfnatt och går igång med skurtrasa och rengöringsspray, eller så gör man som jag och rotar runt efter värdelöst vetande på internet.
Visste ni till exempel att det är omöjligt att nysa med ögonen öppna?
Att det finns fler kycklingar än människor på vård jord?
Eller att förkortningen LA som man kort och gott tror står för Los Angeles i själva verket är förkortningen för "El Pueblo de Nuestra Senora la Reina de los Angeles de Porciuncula"?
De ni!