söndag 1 augusti 2010

Så kan det gå

Det är så himla sant det man brukar säga, "man vet aldrig vad man har förrän man förlorar det". Okej nu är det inte riktigt lika dramatiskt som det låter för jag har ju faktiskt inte förlorat nått, bara fått sakna det lite men det är minst lika givande.
Min lägenhet, om man nu kan kalla det för lägenhet, lika stor som en skrubb, ingen dusch, och diska, det måste man göra i handfatet på toan - hur fräscht tror ni det känns? inte speciellt. Men i alla fall, denna lilla skrubb som jag i vanliga fall har så lätt för att snacka skit om och bara klanka ner på, denna lilla håla fick mig förra veckan nästan tårögd. Så här gick det till;
Större delen av den här sommaren har jag spenderat i en resväska, fem dagar på öland, en dag hemma, fyra dagar på öland, fyra dagar i stockholm, åtta dagar i haverdal, två dagar hemma, tre dagar i Granö, en dag hemma, tre dagar i Övik.. ja jag tror ni förstår mönstret..
Men det var på fredagmorgonen när jag kommit med tåget från halmstad, krypit ner i sängen, MIN säng, min alldeles egna, ingen annans, som jag bara insåg att jag aldrig varit så glad över att få komma hem, och att just denna lilla skrubb var min, bara min. Jag kunde helt plötsligt se på den med helt andra ögon. Istället för att bara vara pinsamt liten och äcklig så var den helt underbart mysig ju!
Usch vad jag yrar, men jag var glad, och jag trivs igen, folk får skratta om dom vill, jag är van vid det här laget men för mig är det mysigt att komma hem till min lilla lägenhet som inte rymmer en massa tomrum eller onödigt småtjafs som för övrigt är någonting jag verkligen inte tål, vissa klarar inte av när det står disk på diskbänken, jag klarar inte av prylar utan funktion, prydnadssaker och små porslinsfigurer är bland det värsta jag vet. Sen så finns det väl inget värre än att komma hem och höra att det ekar, vad påminner en mer om att man är ensam än det..? Nej, hur mycket man än försöker så kommer man inte lyckas få det att börja eka här bara att man kliver in genom dörren innebär att lägenheten är tillräckligt uppfylld för att ekot inte ska kunna studsa på väggarna. Och ett annat plus är att det inte någonstans, vars man än letar, kan lyckas hitta en plats för monster eller mördare att gömma sig, så jag behöver inte ens vara rädd här.
Puss på dig min lilla lägenhet! <3

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar