Tänk dig, en husvagn ståendes på en camping någonstans i mellansverige, inte så överdrivet mycket folk att man måste stå i kö till duschen men ändå så att man har en trevlig liten granne som alltid vinkar glatt när han är på väg ner till sjön för att ta sitt dagliga nattdopp.
Du har just myst ner dig i sovsäcken för att begrava dig i den underbara bok du glömt bort att du hade men som stått i bokhyllan i flera år och bara väntat på sin tur att få dela med sig av sin berättelse då det plötsligt börjar smattra försiktigt mot fönstren.
Regnet blir allt kraftigare ju mer förtrollad du blir av boken och när du är som mest inne i berättelsen börjar åskan försiktigt göra sig hörd och du lägger lugnt ifrån dig boken för att vaggas till sömn av det dova bullrandet som hörs utanför den trygga lilla husvagnen.
Kan du tänka dig något mysigare?!
Att få vara i en husvagn, eller varför inte ett tält, när det åskar tillsammans med någon, visst, det kan jag erkänna är bland det mysigaste jag vet.
Men när jag nu ligger här alldeles ensam i min för tillfället alldeles för stora lägenhet i jämförelse med min alldeles för skrämda själ, så är åskan som hörs utanför fönstren och blixtrarna som lyser upp hela min gigantiska lägenhet på 40 kvadrat inte det minsta mysiga utan bara förfärligt obehagliga och jag kommer på mig själv att glömma bort att andas varje gång jag räkna sekunderna mellan blixt och muller för att panikslaget inse att det kommer allt närmare för varje gång... hjälp...!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar