Glädje för vad?

Jag vet inte riktigt vad det är som gör det men ibland är man bara lycklig.
Inte sprudlande bubblande lycklig utan lite mer sorgset lycklig.
Inte sorgset så att man känner sig nere och ledsen utan bara sorgset lycklig.
Jag förstår att mina försök till att på ett så tydligt sätt som möjligt förklara något som är helt uppenbart för mig kan låta som riktig grekiska för min omgivning men det jag kort och gott vill säga är att - ärligt talat så tycker jag att det är en ganska underbar känsla jag känner just nu.
Jag vet inte om det beror på att det är vår och solen skiner med full kraft och om man tittar riiiktigt noga så kan man nästan se snöhögarna krympa mitt framför ögonen på en. Eller kanske för att jag äntligen fått flytta till en lägenhet med fönster, stoora fönster som släpper in ljus, mycket ljus, och som ger en utsikt över träd och om man tittar riktigt noga så kan man även skymta älven genom trädtopparna istället för en tråkig grå betongvägg till ett garage.
Vars det sorgsna kommer ifrån kan jag inte heller sätta fingret på riktigt men kanske kan det vara att jag vet att allt underbart någon gång tar slut. En vacker dag kommer det vackra vara borta och vi går mot mörkare tider och snön invaderar oss än en gång. Eller kanske att jag nån gång kommer måsta lämna denna underbara stad och lägenhet igen och att denna "nån gång" kan komma alldeles för snart. Eller så är det bara att jag är för lycklig och känner skuldkänslor över att det egentligen inte är så befogat som jag tror och därför blir det lite sorgset också.
-Nej jag vet faktiskt inte! Men jag njuter i alla fall.

Don't worry, be happy!