Asså jag förstår inte hur man kan otrivas så otroligt mycket någonstans som jag verkligen gör på det här stället. Har alltid trott att det egentligen inte spelar så stor roll var man är, bara man tycker om det man gör. Men det stämmer verkligen inte. Jag älskar min skola och det vi gör där men så fort dagen är slut och det är dags att gå hem får jag näst intill panik när jag sätter nyckeln i dörren, jag vill verkligen inte vara här. Jag avundas alla som kan fara "hem", hem till ume. Jag vill också dit men har ingenting där att komma hem till..
Kan dom här två åren bara ta slut snart?!
Även så undrar jag hur otroligt mycket skrot som får plats i en liten etta på 24 kvadrat. Seriöst, jag plockar, jag sorterar, jag slänger, jag organiserar men sakerna tar banne mig aldrig slut. Förstår inte hur man lyckas.
Tacka vet jag IKEAS lådor under sängen. Städkunskaperna man hade som barn då man bara sopade in allting under sängen sitter fortfarande kvar men i en liiite mer accepterad form :P
Men Ronja! Du får ju komma och bo hos mig näär du vill! :)
SvaraRadera