Äntligen!

Vecka 36, då j*klar smäller det!
Varför är det så att tiden bara flyger fram, speciellt sommaren.
Rätt som det är så har hela sommaren passerat i ilfart utan att man hunnit fatta vad som hänt. Det känns som att man har hunnit göra allt och ingenting men på något sätt så kan man inte riktigt förstå vars tiden tog vägen.
Så är det när man helst vill att tiden ska stå still så att man hinner göra allt man planerat att göra men som man så väl vet att även om man hade all tid i världen så skulle man inte lyckas få den pli på sig själv som krävs för att pallra sitt runda lilla arsle iväg och göra det som man vill och borde. Så varför gnäller man egentligen?!
Ooj, håller nu på att halka iväg på det där bananskalet som allt för ofta dyker upp i mina tankegångar.. tillbaka till vad jag försöker få till någon slags poäng:
alltså, när man vill göra massor flyger tiden iväg, men när man däremot vill att tiden bara ska gå upp i rök och helt plötsligt hoppa cirka två tre veckor framåt och man skulle inte alls sakna dom där gråa trista dagarna som ändå inte används till någonting vettigt så sniglar den sig fram på ett sätt som inte ens en snigel lyckas med..
Som man kanske kan lista ut så är det så att jag heeemskt gärna vill att den 30 augusti ska dyka upp, bara sådär, helst imorgon typ!
Och efter det går det bara utför, eller uppåt kanske är mer passande.
Den 30 alltså: Min älskade och oerhört efterlängtade 20-årsdag.
Den 31 : Min likaså oerhört efterlängtade första dag som student.
Och sist men inte minst, nån gång i mitten av vecka 36: då min dröm om mig som buggkunnig äntligen börjar närma sig. Så alla tappra själar som i vanliga fall drar till logen för å dansa och koppla av får snart passa sig för mina enormt klantiga fötter som inte alls vill lyda mina order.
Men kul ska jag ha!

Tredje gången gilt

Jaha, mitt tappra försök att hålla liv i den här skiten gick ju käpprätt åt skogen om man uttrycker sig milt.
Man kan nog tycka att jag borde ge upp det här och hitta någonting nytt jag flitigt kan sysselsätta mig med i några veckor tills jag tappat intresset för det och återigen ger mig ut på jakt efter någonting nytt och spännande men som inte heller lyckas hålla mitt skenande intresse i schack mer än några intensiva veckor.
Det här med att skaffa sig en hobby eller liknande har jag insett inte är någonting för mig tråkigt nog.
Men som jag sa förra gången så är jag trots allt inte redo att slänga in handduken riktigt än så jag ger det en chans till.
Om bara några veckor ska jag ju bli en mogen ung kvinna i sina bästa år som med böckerna i högsta hugg och glasögonen halvt nerglidna på nästippen promenerar korridorerna fram på universitetet som nybliven studerande på Spa-programmet och jag kunde inte vara mer taggad.
Så med det hoppas jag även att bloggen kommer att bli en fast punkt i min vardag för med ny livsstil följer även nya vanor.

På tal om nya vanor, ibland blir jag chockad över mig själv.
Krogen i fredags med mina kära vänner - hemma kvart över tolv.
Krogen igår med samma underbara vänner - hemma två.
Tro't eller ej men till och med jag har börjat bli en smula ansvarsfull.
Som sagt så är det bara glasögonen som fattas och jag kan inte släppa min besvikelse efter syntestet då jag fick svart på vitt att jag har ovanligt bra syn och inte alls är i behov av dessa underbara bågar som jag trånat efter i seriöst halva mitt liv.. livet är allt bra orättvist!