måndag 18 maj 2009

sentimental så det bara skriker om det!

Jaha då sitter man här igen då.
Måste säga att det är med väldigt blandade känslor jag återigen är i sverige och tittar på medans solbrännan sakta men säkert bleknar bort.
Visst måste jag medge att det är underbart skönt att va hemma då jag är, eller åtminstone påstod stenhårt att jag va innan jag for, en sån människa som är där jag är, nöjd med livet precis som det är och livrädd för hur det skulle kunna vara. 
Men dom här fyra veckorna skulle jag vilja påstå, även om jag nu i efterhand har börjat inse att förändringen skedde långt i förväg men att jag inte ville inse det trots att alla andra gjorde det, verkligen har förändrat mig. Visst, jag trivs här hemma och jag har saknat mina vänner så det gjort ont och jag skulle inte byta dom mot någonting i hela världen men riktiga vänner, vilket jag verkligen vill hoppas att dom är, finns kvar där för alltid. Vare sig jag är bort i fyra veckor eller fyra månader så kommer ingenting att ha förändrats. Visst, nån hinner flytta, nån hinner fara på en egen resa men det är så livet är och jag måste/har börjat inse det nu. 
Så även om jag nu är tillbaka i min trygga tillvaro och trivs bra med det så vet jag att det är någonting jag saknar. Inte mina vänner för dom finns där oavsett. Inte spänningen i ett äventyr utan bara att få leva för mig själv, inte för mina vänner, inte för min familj och absolut inte för mitt jobb. Jobbet ska inte få styra mitt liv utan jag ska styra mitt jobb. 
Det är mitt liv och min vilja och min vilja leder mig verkligen inte till Umeå just nu..

Jag vill bara tillbaka. Inte tillbaka till hur det va, för det kan aldrig bli detsamma. 
Vi har avslutat kursen och har miljontals underbara minnen och upplevelser som jag absolut inte kan förneka att jag vill återuppleva men som sagt så är kursen slut, folk har åkt hem, folk har fått olika jobb och bor på olika ställen så det skulle absolut inte va som under dessa fyra veckor men det är ön, det är folket på ön, alla underbara små mysiga smultronställen man lyckats hitta, det är nattens underbara partyliv och dagarnas ljuvliga lugn som man alldeles för lätt förälskar sig i och saknar alldeles för mycket.
Jag vill tillbaka!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar