Huvudstaden

Tänk vad lite ensamhet gör gott för själen.
I dom situationer som stödet från ens vänner borde vara det viktigaste och det enda som kan få en att hålla ihop och fungera relativt normalt så har jag insett att, ja visst, helt klart är det dom som får en att se ljust på framtiden och släppa det dåliga men det räcker med att veta att dom finns där.
Ett kramkalas kväver en, det får en bara att börja gråta bara för att det är det som förväntas av en, man snyftar och alla klappar ens hår, man gör ett tappert försök att le och säger att "äsch jag mår bra" -ooja, årets lögn!
Sen skjuter man bort alla känslor och försöker tänka på annat. Men vad händer när man sen kommer hem då? man reflekterar över kvällen och kommer fram till att man faktiskt hade en trevlig kväll och ser att det kanske finns hopp om att överleva trots allt. SEN när man hängt av sig jackan och leendet på läpparna sakta men säkert rinner ut i ett rakt streck, det är DÅ som alla känslor väller över en och man bryter ihop. Med eller utan vänner som stöttar så är det endast själv som du på riktigt släpper taget och det är när du kan göra det som du kan gå vidare.
Så nej, ett kramkalas kan vara givande på ett enda sätt och det är att man då ser att det finns dem som bryr sig och det är ju det som är det viktigaste, att veta att man inte är ensam. Men med alla underbara vänner som man redan vet finns där i vått och torrt så är det pinsamt tragiska kalaset bara onödigt och det skjuter endast upp det oundvikliga, sammanbrottet.
Det jag vill komma fram till är att ensamhet är bra, om man vet att det är ett frivilligt val. Om man vet att vännerna finns där när du behöver dem så är det den största trösten som jag kan finna i alla fall. Men att granska sina tankar och komma fram till något, det gör jag bäst själv.
Alla är vi olika men så fungerar jag.
Ensam är stark, men det går inte att undvika att tillsammans är vi starkare.

Min flykt till stockholm var nog det klokaste beslut jag kunnat ta.
Långa promenader, ingen stress, inga minnen, oändligt med tid, tid för mig själv, tid att tänka. Tror inte jag kommit fram till något nytt men det är underbart att bara kunna va.