fjortis?

Är jag en typisk tjej eller är jag?
Jag har alltid velat se mig själv som en som inte alls är värsta girlie girlig, en sån som kan stå på sig, har en egen vilja och framförallt en egen röst, och det sista kan jag utan tvekan säga att det har jag, en som, till min omgivnings förtvivlan, hörs - riktigt ordentligt dessutom!
Jag har alltid tyckt att jag kan saker, jag vet vad en scartkabel är jag vet hur man kan koppla tv:n genom videon när tv-dosan inte funkar, jag kan, jag kan, jag kan.. men nej, jag är lika hopplöst tjejig som alla andra. Jag säger inte att tjejer inte kan nånting, det kan dom absolut. Men dom är bara inte intresserad av att kunna vissa saker och då är det lättare att bara be dom där grabbarna som faktiskt äär intresserade av allt sånt där tråkigt tekniskt skit att fixat.
Men det som tippade mig över till girlie girliga sidan trots att mina få tekniska kunskaper hållit mig vinglandes på gränsen länge är min garderob.. Igår försökte jag mig på en totalrensing av alla dessa kläder jag samlat på mig under ex antal alldeles för fattiga år på grund av alldeles för många underbara klädaffärer. Men rensningen slutade bara med en lite finare ordning i lådor
och skåp.




När man bor i en liten etta som jag gör så har man verkligen inte så mycket plats över, man har helt enkelt inte så mycket plats över huvudtaget vilket gör att någon plats över inte finns över.. (om det nu går att få ut någon slags logik ur det där) Så att hitta plats åt 39 par skor, ca 112 linnen, ex antal tröjor, klänningar, kjolar, skjortor, byxor, shorts m.m är med andra ord inte det lättaste. Därför fick jag igår ett ryck då jag tänkte att jag skulle försöka göra mig av med lite skräp som ändå bara ligger där och tar upp onödig plats som hellre kan utnyttjas av nyare, finare saker, men tror ni jag kunde det eller?
Jag kastade ut allting från alla lådor och skåp jag kunde hitta och sen bara stod jag där, tittade, fascinerades över hur duktig jag måste va på att vika saker när allt det där får plats i ynka sex lådor och på tolv galgar. Men det va sen som det spännande började, när saker skulle kastas.
Jag hoppar över processen och kastar in resultatet på en gång; 7 plagg... SJU plagg!! var det enda jag kände att jag kunde leva utan. Skandal!!
Så hej, jag vet att ni redan vet det för för er är jag redan en så stor girlie girl man kan bli men nu erkänner jag det själv också! jag är ynklig ;P

Så kan det gå

Det är så himla sant det man brukar säga, "man vet aldrig vad man har förrän man förlorar det". Okej nu är det inte riktigt lika dramatiskt som det låter för jag har ju faktiskt inte förlorat nått, bara fått sakna det lite men det är minst lika givande.
Min lägenhet, om man nu kan kalla det för lägenhet, lika stor som en skrubb, ingen dusch, och diska, det måste man göra i handfatet på toan - hur fräscht tror ni det känns? inte speciellt. Men i alla fall, denna lilla skrubb som jag i vanliga fall har så lätt för att snacka skit om och bara klanka ner på, denna lilla håla fick mig förra veckan nästan tårögd. Så här gick det till;
Större delen av den här sommaren har jag spenderat i en resväska, fem dagar på öland, en dag hemma, fyra dagar på öland, fyra dagar i stockholm, åtta dagar i haverdal, två dagar hemma, tre dagar i Granö, en dag hemma, tre dagar i Övik.. ja jag tror ni förstår mönstret..
Men det var på fredagmorgonen när jag kommit med tåget från halmstad, krypit ner i sängen, MIN säng, min alldeles egna, ingen annans, som jag bara insåg att jag aldrig varit så glad över att få komma hem, och att just denna lilla skrubb var min, bara min. Jag kunde helt plötsligt se på den med helt andra ögon. Istället för att bara vara pinsamt liten och äcklig så var den helt underbart mysig ju!
Usch vad jag yrar, men jag var glad, och jag trivs igen, folk får skratta om dom vill, jag är van vid det här laget men för mig är det mysigt att komma hem till min lilla lägenhet som inte rymmer en massa tomrum eller onödigt småtjafs som för övrigt är någonting jag verkligen inte tål, vissa klarar inte av när det står disk på diskbänken, jag klarar inte av prylar utan funktion, prydnadssaker och små porslinsfigurer är bland det värsta jag vet. Sen så finns det väl inget värre än att komma hem och höra att det ekar, vad påminner en mer om att man är ensam än det..? Nej, hur mycket man än försöker så kommer man inte lyckas få det att börja eka här bara att man kliver in genom dörren innebär att lägenheten är tillräckligt uppfylld för att ekot inte ska kunna studsa på väggarna. Och ett annat plus är att det inte någonstans, vars man än letar, kan lyckas hitta en plats för monster eller mördare att gömma sig, så jag behöver inte ens vara rädd här.
Puss på dig min lilla lägenhet! <3