Ibland är det fascinerande vad en liten krabat på fyra ben kan göra för hjärtat och själen. Jag vet att han inte är stor, han är inte ens liten, han är bara helt enkelt minimal men fyller upp ett tomrum bättre än någonting annat.
Vissa dagar känns det verkligen som att man har turen på sin sida och idag är en sån dag. Efter mitt lilla sammanbrott i morse, (och ja jag vet, jag ska inte ge upp, det är bara att ge järnet och komma tillbaka starkare och bättre än någonsin, men ibland måste man bara få va lite deppig och tycka synd om sig själv ett litet tag innan man satsar igen) så visste jag inte riktigt vars jag skulle ta vägen. Jag behövde plugga men kunde inte fokusera, jag ville vara arg men hade inte ork, och hade det varit en normal dag så hade jag fått panik över att jag va tvungen att bege mig någonstans eftersom att det värsta jag vet när jag är upprörd eller förbannad är att vara ensam och det är någonting jag verkligen inte klarar av. Så i värsta fall brukar jag hamna på subway av någon konstig anledning bara för att där vet jag att det alltid är folk och jag slipper va själv .
Men idag, just idag så hade min kära vän Sandra dumpat av sin hund hos mig så jag fick va barnvakt åt denna underbara lilla krabat och det va nog det bästa som kunde hänt! Han bara tittar på en med sina stora svarta ögon, lutar omkull huvudet lite och förstår inte alls varför det slår blixtrar ur öronen, ryker ur näsan, eller rinner vatten från ögonen men han förstår ändå att det bästa han kan göra i just den stunden är att klättra upp på axlarna och ge mig en stor blöt puss på kinden vilket han vet att jag avskyr, men just då så älska ja det. Puss på dig Casper!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar