Soon!!

Äntligen har man fått komma hem.
Eller hem och hem, vet inte riktigt om man kan kalla det så längre, ett tomt rum med endast möbler och lite kläder liggandes i stora resväskor på golvet, sen är det som inte så mycket mer.
Den här veckan känns det verkligen som att jag har bott på jobbet, har ryckt in och jobbat varje gång det har blivit lite stressigt för Ronja är så himla snäll och har inget annat liv..
Nej men seriöst, när man jobbar mer än en gång per dag, då är det nånting som är fel.
Känslan när man slutar och äntligen får fara hem kan ingenting klå men att sen bara några timmar senare behöva fara tillbaka, det är en riktig plåga kan jag ju säga.
Aja imorgon får jag äntligen vara ledig, ska njuta riktigt ordentligt för det va en vecka sen sist.
Min kära papi kommer hit och ska hämta det sista av mina ägodelar så sista natten kommer verkligen vara fylld av tomhet och även lite sorg men förhoppningsvis bjussar ju papsen på en god middag så man kan sova gott utan att magen kurrar vilket den gjort den senaste tiden då jag levt på nudlar och makaroner i ett tappert försök att äta upp maten som redan funnits i mitt ekande skafferi så man slipper slänga bort det när man nu flyttar ut till alkisarna på vasaplan..

Har förutom mitt bostadsbekymmer insett att det finns väldigt mycket att längta efter för tillfället.
Dels så kommer Carinqui hem om bara några dagar efter att fett ha dissat oss smdn:are i ett halvår, sen så kommer ju Svankis, som man ändå inte hunnit sakna så mycket eftersom hon nyss va här men ändå, varje dag ifrån dig, är en dag för mycket, PUSS på dig! våren är på väg, och med våren så följer ju även solsken och värme, och sist men inte minst så är det exakt tre veckor kvar tills jag sitter där på Kos strand och (förhoppningsvis) njuter av solen och värmen!! Puss på framtiden!

Är det bara jag som märker att jag gjort en helomvändning när det gäller min syn på livet och framtiden. Men jag tycker att den här inställningen är bra mycket bättre så Puss på livet!