Minnen

Det är alltid lika roligt men på nått sätt ändå sorgligt att gå igenom alla gamla bilder och filmer man har på datorn. Man hittar alltid en massa pinsamheter som man inte kan göra annat än att le åt när man tänker tillbaka på hur mycket bättre allt va förr.
Jag har insett att jag är en sån människa som inte kan släppa taget om saker och ting och gå vidare. Jag vill aldrig att nånting ska förändras och jag kan inte se tillbaka på minnen och bara glädjas åt det som va utan jag vill alltid ha tillbaka det gamla eller att allting ska va som det alltid ha varit och om nånting, även om det är minsta lilla detalj, ändras så är det verkligen psykiskt påfrestande och jag är nära tårar varje gång.
Saknar verkligen sommaren, vännerna, skratten, hur enkelt och bekymmerslöst allting va då.

Vill tillbaka, eller önskar åtminstone att det fortfarande va likadant.

(smått onyktra och förvirrade tonåringar)

Jag vill aldrig växa upp!