Dag 2, än så länge så går ju det här med uppdatering rätt bra måste jag säga.
Dock inte så konstigt kanske då jag som sagt bara är inne på andra dagen av min bloggkarriär, men stolt är jag och det borde ni andra också vara.
Här sitter jag nu hemma hos Pappsen i Granö och har just insett att mitt liv är ganska tragiskt för tillfället. För er som inte redan visste det, vilket alla borde göra vid det här laget då jag är ganska duktig på att tala om det för alla för att få lite medlidande, så har jag praktiskt taget brutit (brutit/brytit, hur va det där nu Susanna?) foten. Okej den är inte av, den håller ihop men det låter så mycket bättre om jag säger att den är av för en stukning låter så töntigt i jämförelse med smärtan jag känner.
Så ja, här sitter jag med en lindad fot, större än en fotboll och med kryckorna i högsta hugg å kan inte göra ett piss. Det är så mycket man inte tänker på att man inte kan göra när man går å gör illa foten, man tror inte att det är hela världen eftersom man har kryckor som gör att man kan ta sig fram ändå. Men i morse när jag så fint hade gjort i ordning min frukost och skulle krypa ner framför en film och bara tycka synd om mig själv, stötte jag på ett enormt problem.. Hur faan bär man ett mjölkglas när man hoppar på kryckor?!
Jag kom i alla fall inte på nån smart lösning så hela min plan på frukostmys gick käpprätt åt skogen.
Det är sällan jag känt mig så här liten och hjälplös.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar