Tragiskt

Just precis nu, at this moment, right now, ja ni fattar, för tillfället känns det verkligen som att jag bor på mitt jobb. Man ska inte klaga, jag jobbar i vanliga fall inte så överdrivet mycket eftersom alla passen är så korta men nu på slutet så har jag jobbat konstant, jag har ryckt in varje gång nån varit borta/sjuk vilket händer allt för ofta och jag har både jobbat öppning och stängning på samma dag. Det är verkligen inte hälsosamt. Men idag har jag äntligen fått en ledig dag som jag spenderade åt att gå till strömpilen och tillbaka bara för att köpa mina älsklingsgodisar som inte finns på någon annan affär i hela umeå. Tragiskt, jag vet.

Jag har insett att Johanna faktiskt har rätt, jag äär pinsam, när jag gick där längst vattnet och lyssnade på äntligen helg med ..(vad dom nu heter).. så kom jag på mig själv flera gånger med att gå å skratta högt åt radion mitt bland alla människor som också njöt av vårsolen.
Seriöst, dom måste ju ha trott att jag hade ordentliga problem alltså.
Och det här är inte första gången kan jag ju tala om för dig. Förra året när jag gick till skolan varje dag så lyssnade jag på äntligen morgon med Adam och Gry och då brukade jag också gå runt och skratta, skaka på huvudet eller nicka åt det dom sa.. snacka om att ha obefintlig kroppskontroll.
Åter till dagens radioprogram, dom pratade om olika låtar som väcker speciella minnen och jag började fundera på det där. Det är ändå läskigt hur starkt man kan förknippa en låt till en speciell händelse som hände för flera år sedan. Det kan va ett minne som man inte alls kommer ihåg och som egentligen inte är nånting speciellt men när man hör en låt kan man helt plötsligt få vääärldens minnesbild, man kommer ihåg exakt vad man gjorde, vilka som va med, när det va, om det va en måndag eller torsdag och till och med vad man hade för kläder och frisyr.
Sen finns det ju även minnen som man kommer ihåg allt för väl men som man gör allt för att glömma så att man kan gå vidare. När den låten, just den där, som spelades i bakgrunden den där dagen för länge länge sedan kommer upp i radion får man återigen dom där känslorna som sakta men säkert får det att vrida sig i magen och det är nästan så att en liten tår försöker tränga sig fram i ögonvrån. Det är dom gångerna man önskar att man bara kunde glömma och att ingenting kunde påminna en om hur det en gång var men just den där låten kommer för alltid ha samma inverkan på ens känslor och det går inte, hur mycket man än vill, att undvika.
Tyvärr.