Resfeber

Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för min extremt dåliga uppdatering av mitt enormt spännande och händelserika liv. Eller rättare sagt min händelselösa och rätt gråa vardag.
Jag är ju en sån människa som inte kan acceptera och erkänna att jag är dålig på nånting eller att jag gjort fel så även denna gång måste jag ju såklart komma med en fin liten undanflykt.
Jag skyller helt enkelt på att jag, som dom flesta borde hört vid det här laget, är fett hemlös och att uppdatera bloggen inte riktigt stått högst upp på min lista över viktiga saker för dagen då det jag prioriterat högst har varit att hitta tak över mitt söta lilla huvud, OCH inte att förglömma, rest runt i vårt underbara norrland för att ta farväl av stora tjocka släkten.
Måste ju ändå hålla med min kära lilla faster när hon skrattar åt mig för att jag kommer förbi och säger hejdå för att jag ska bort i fyra veckor när senast jag var där va för över sex månader sen. Då kan man ju börja undra hur tankarna går i mitt alldeles för stora huvud som inte alls innehåller en lika stor hjärna. Men men dom kan ju inte klaga på att dom blir less på mig i alla fall.

Har för övrigt insett att det är vääldigt nära avresa nu. En vecka exakt imorgon.
Jag förstår verkligen inte vad jag gett mig in på. Lilla jag, ensam och övergiven på en sketen liten ö i grekland med massa norrmän.. Och jag som inte fattar ett ord norska. Herregud!
Men erkänn att du är avis! Jag visste väl det!
Hade dock varit bättre om jag va lika avundsjuk på mig som alla andra för då hade det väl förhoppningsvis betytt att det här är nånting jag verkligen vill.
Har insett att nätter inte är bra, inte sömnlösa iaf. Det finns alldeles för mycket tid över för grublande tankar som vägrar försvinna och dessa leder oftast inte till någonting positivt utan bara tvekan, depression och sån skit som man helst vill undvika i sitt liv.
Nä men jag ser posititv på det här lilla äventyret jag snart kommer kasta mig livrädd in i, kan ju inte mer än att gå åt skogen.